En liten uppdatering från sjukhuset

Äntligen orkar jag med en kort måendeuppdatering. Jag är intagen på sjukhus. Kom hit på onsdag natt och lär bli kvar ett tag. Min crp var uppe i 74 igår morse, men leukocyterna hade minskat, så jag hoppas att det så småningom börjar gå åt rätt håll.

Jag har alltså antagligen en ”mild” lunginflammation. Har bara mått dåligt och varit fullständigt hysteriskt hypokondrisk. Vågar inte tro på att jag inte har feber eller på att det blir bättre, trots att det nog känns bättre i själva lungan. Har så svårt att lugna ner mig själv. Speciellt då när jag mår för bedrövligt.

Orkar inte tänka på att det är sommar nu. Det här känns sinnessjukt. Och jag är så förbannad. Men kanske det känns lite bättre efter att jag har skrivit av mig lite.

Fick inte ner mycket mat i morse, och inte till lunch heller. Kan knappt sitta här en minut ensam utan att gå sönder i huvudet. Men som tur är J här nu och mina föräldrar har också varit här varje dag.

Ibland vet jag inte hur sjuk jag egentligen är eller hur mycket jag förstärker saker i mitt eget huvud. Det känns som om jag sitter här och håller på att bli galen. Har lyssnat på avslappningsvideon, vaggvisor, tittat på roliga serier, lyssnat på bra musik, men ingenting hjälper ju. Jag vill bara ut härifrån så fort som möjligt.

Men det går ju inte det. Man ska ju ha tålamod. Sitta och må skit och vänta på provsvar och prata med läkare en gång om dagen, förutom på lördagar.

J är här nu och han for precis iväg för att hämta mat åt mig. Kanske jag får i mig något när han är med. Det allra värsta är burkkänslan. Känslan av att vara dödstrött och se och höra konstigt. Allt är oklart och suddigt och svårt att placera. En skum och skrämmande känsla. Skulle det bli bättre skulle jag också kunna vara lite lugnare.

Nu får det vara nog bloggat för idag. Uppdaterar igen när jag har något vettigare att komma med.