Igår morse var en dag då min kropp protesterade från första början. Jag började redan känna mig svag i förrgår när jag och J skulle ordna ljudet för en utomhusbio i Pargas centralpark. Jag hade sett fram emot att vara med, men redan innan jag ens åkte till parken slog en trötthetsvåg över mig och jag fick hjärtklappningar. Så fortsatte det hela kvällen och det resulterade i ångest och uppgivenhet.
Jag ville vara med och lära mig mera om att koppla ljud. Jag brukar hoppa på alla chanser jag får, men man tycker ju vid det här laget att jag borde veta bättre. Varför lyssnar jag inte mera på min kropp? Jag tänkte att det kanske berodde på att jag tagit cellgifter och ätit dåligt. Man borde äta ordentligt dagen man tar medicinen och dagen efter, men jag är så van vid min medicin att jag knappt tänker på att den också kan slå ut mig. Det var dessutom kallt, fuktigt och rått i parken där vi vistades rätt så länge. Fast jag gav upp och åkte hem mitt i filmvisningen och lät J sköta resten.
När jag vaknade igår så kände jag mig halvdöd. Hjärtklappningarna hade minskat, men det fanns ingen energi till att stiga upp. Bröstkorgen värkte och stramade och trots att jag sovit en hel natt kändes det som om jag knappt skulle ha sovit alls. Så jag steg upp klockan tio då jag måste ta mina mediciner och efter det trasslade jag tillbaka till sängen igen. Klockan tolv tvingade jag mig att stiga upp. Efter det bara satt jag på soffan och stirrade.
Jag stirrade på katternas vattenskål som borde fyllas. Jag tänkte att jag borde äta någonting själv också, men jag hade ingen matlust. Frukost fick jag i mig och kaffe, men sedan väntade jag ända tills halv fem innan jag försökte äta någonting igen.
Resten av dagen satt jag på soffan och tittade på tv-serien Bert. Lite fixade jag på Lungan i stormen och så läste jag en hel del artiklar. Men skrivkraft hade jag inte riktigt.
Kvällen slutade i alla fall bra. Mamma och pappa kom och hälsade på med nybakt skinkpaj. Vid det laget hade matlusten kommit tillbaka, vilket är ett gott tecken.
Idag blir det utomhusbio igen. Den norska filmen The wave skall visas som handlar om en tänkbart katastrofsituation i de Norska fjällen. Ett plötsligt fjällras skulle kunna orsaka en tsunami som skulle kunna dränka en hel stad och ta livet av många om den kom utan förvarning. Vi såg den på bio med J. Kan verkligen rekommendera den! Den var spännande från början till slut och karaktärerna var sådana som man kunde fästa sig vid.
Själv vet jag inte om jag kommer att orka med jobb. Det är föga troligt eftersom jag måste vara utvilad tills forneldarnas natt på lördag. Då ska vi få gäster hem till oss. Tänka sig. För oss brukar det vara ett projekt för sig. Att ha roligt kan kosta en del i mitt fall, trots att jag inte dricker alkohol eller något sådant. Det är bäst att planera lediga dagar före och efteråt så att jag kan vila upp mig ordentligt och förbereda allt. Men jag ser i alla fall fram emot det och tänkte inte börja ”bulla upp” hysteriskt. Det är bara en kväll i gott sällskap med lite god mat. Så intalar jag mig varje gång jag börjar stressa i mitt huvud.
*Bild från pixabay
