En ny dag och nya andetag. Ännu är det tungt och för att kompensera det andas jag för mycket, vilket leder till lufthunger och en mage rund som en ballong. Gammat brunt blod kommer upp och konstigt lite slem. Jag undrar om slemmet ligger kvar där och gömmer sig eller om det är mitt sinnessjuka flåsande som på något vis har renast ut en del slem ur bronkerna.
Jag har ingen aning och jag vill inte veta. Jag orkar inte fundera på sjukdomar för tillfället eftersom det ger mig en ohanterlig ångest. När det pratades om osteoporos på raidon idag i bilen på väg från Åbo måste jag be J att byta kanal. För jag har ju ätit osteoporosförebyggande mediciner i flera år på grund av långvarigt kortisonbruk. Orkar inte höra.
Istället försöker jag avleda mig med vad som helst som jag tycker att är roligt. För då först kan jag slappna av och låta kroppen själv andas för mig istället för att försöka dra varenda andetag medvetet dag ut och dag in. Det blir otroligt tungt och ångesten når sin kulmen vid dagens slut. Man ska inte behöva tänka på sin andning. Men när det är något i vägen och man har en stark obehagskänsla så är det allt annat än lätt.
Idag har jag ändå kunnat fundera på annat. Jag har kunnat åka med i en bil i Åbo och fått några nya vattenfärger av J. Han är så otroligt snäll. Gör vad som helst för mig för att jag ska vara glad och hållas lugn.
Nu ikväll har han jobb som ljudtekniker på den lokala sommarteatern och då kommer jag att behöva vara ensam i flera timmar. Det krävs förberedelser. Mest mentala sådana. Och jag behöver veta att han kollar sin telefon, eller att han märker ifall den vibrerar, om det nu skulle vara något. Bara för min sinnesfrids skull.
Jag försöker som sagt göra saker. Jag läser böcker i olika genrer. Jag tar ett bad och tar en bok med mig. Vatten slappnar av mig, men inte för hett vatten eftersom det också gör det tyngre att andas. Jag tittar på roliga youtubevideon och jag klappar katten och löser korsord.
Ett framsteg idag är att jag ser lite mindre suddigt och hör lite bättre. Mina sinnen har varit så avtrubbade och ändå har jag varit på helspänn. Det är enormt påfrestande för vilken frisk människa som helst att ständigt befinna sig i ett beredskapstillstånd.
Ibland har jag kunnat titta på spännande filmer, men andra stunder har jag inte klarat av det. Då har jag bytt till en komedi eller försökt göra något annat istället. Jag tar mig ut ur huset med J och åker lite bil utan bestämd destination. Bara för att få tankarna på något annat. Igår tog vi en tur med den splitterya eldrivna färjan Elektra mellan Pargas och Nagu och åkte omkring lite i skärgården. Men med min spända och stora mage så har det till och med varit jobbigt att sitta i vissa ställningar.
Jag har en hel del kilon att gå ner. Stressen det senaste året har fått mig att stressäta, vilket har fått mig att känna att jag förlorat kontrollen totalt. Nu försöker jag återfå den genom att äta mera grönsaker och frukt och jag försöker stoppa frosseriet. Det känns åtminstone skönt att ha fått en början.
Nu ska jag slappna av och kanske testa mina nya vattenfärger.
Tack för allt stöd och alla fina kommentarer och privata meddelanden som jag fått av er som läser! Det betyder mycket 🙂
