Senaste veckan har jag inte ens kunnat förmå mig att blogga. Mitt huvud och min kropp har bara strejkat, utan att jag riktigt vet varför. Måendet började gå neråt redan efter midsommaren, och just när jag trodde att det hade börjat bli lite bättre började jag känna mig sämre. Trodde jag höll på att bli förkyld eftersom det stack och rann lite ur näsan.
Någon värre förkylning blev det inte. Men ändå hade jag förkylningskänslan i kroppen. På lördagen kände jag mig riktigt nedslagen. Svettades genast jag rörde på mig och fick kraftig ångest. Samtidigt fick jag känslan av att vara inne i en bubbla. Såg och hörde konstigt, som om jag själv var utanför världen jag lever i. Det är en jättekonstig känsla som är svår att beskriva, men väldigt skrämmande. Ännu är det inte över.
På söndag mådde jag så dåligt och var så orolig att vi åkte in till jouren i Åbo. Där satt jag bara och skakade. J fick jag inte ha med mig i väntrummet, men jag smugglade in honom ändå. Skulle inte ha klarat av att sitta på var sin sida om en glasvägg i tre timmar, som besöket räckte.
På jouren var dom ganska noggranna den här gången. De tog riktiga blodprover från armen och ännu till en lungröntgenbild. Proverna visade inget märkvärdigt och inte röntgenbilden heller. Bara min crp var lite förhöjd.
Jag fick ingen antibiotika, utan det var bara att åka hem. Vi satt en god stund och pratade med läkaren. J var med mig eftersom jag inte kunde ta in vad läkaren sade och knappt förklara på knagglig finska om vad som var fel med mig.
Det blev mycket prat om min ångest. Jag har för några veckor sedan slutat med min depressionsmedicin som jag haft i en väldigt låg dos för att få tag i sömnen. Men eftersom jag inte tycker att den har hjälpt har jag efter många år kommit fram till att jag vill försöka avsluta den. Ångesten kan eventuellt ha att göra med att jag slutat den, men det är ju inte säkert. Men i alla fall så började jag den på nytt.
En annan teori som jag har själv är att min opererade och flyttade bröstmuskel är inflammerad. Jag har stickat en hel del på sistone och hela mitt nackparti känns som sten. Det har gjort ont när jag andats. Vilket förstås också kan ha att göra med att jag har gammalt slem och blod i lungan. Men det är väldigt svårt att avgöra vad som orsakas av vad.
Allt detta i kombination med att jag inte kan somna på nätterna är receptet för en riktig soppa. Men jag HOPPAS att det snart ska lugna ner sig. Och jag hoppas att jag också ska kunna lugna ner mig, för ångesten gör allt tusen gånger värre. Just nu vet jag inte vad som är vad. Försöker bara ta mig igenom timme för timme. Dag för dag.
Igår tog jag snabb-crp på nytt och då hade den sjunkit lite. Hoppas att det här bara är något tillfälligt som går över.
Bild från Pixabay
