7 typer av ensamhet

Vår lycka och vårt välmående påverkas starkt av relationerna i våra liv. För många kroniskt sjuka är ensamhet ett stort problem som påverkar både den fysiska och psykiska hälsan.

Ensamhet och lycka går hand i hand med varandra. Det är två starkt sammanknutna begrepp. Vår lycka påverkas av att känna samhörighet och vara tillsammans med andra människor. Utan någon form av relationer i livet är få människor lyckliga. Vi behöver känna tillhörighet. Det är viktigt att ha någon att anförtro sig till. De flesta har ett behov av att få och att ge stöd åt andra. Det får oss att känna att det finns en mening med våra liv.

Bland kroniskt sjuka människor är ensamhet ett av de största problem som behöver tacklas. De flesta av oss har inte frivilligt valt bort umgänge med andra människor. Våra livsomständigheter skapar stora klyftor mellan oss och våra relationer. Vännerna minskar och anhöriga sviker. Partnern tröttnar på att vi jämt och ständigt mår dåligt.

Ofrivillig ensamhet är bland det svåraste som finns, också för människors som är friska. För kroniskt sjuka personer kan det vara svårare att göra något åt sin ensamhet på grund av kraftigt nedsatt fysisk och psykisk hälsa.

Att vara ensam eller att var för sig själv

Det är viktigt att förstå skillnaden mellan att vara ensam och att vara för sig själv. Ensamhet känns tungt och dränerande. Det får oss att känna oss frustrerade och ledsna. Att vara för sig själv innebär motsatsen. Vi laddar våra batterier, känner oss rofyllda och lugna.

Det behövs också påpekas att alla inte upplever ensamhet på samma sätt. Alla vill inte vara tillsammans med en partner till exempel.

Det finns många sätt man kan känna sig ensam på. Det är viktigt att förstå på vilket vis du känner dig ensam för att bättre kunna ta tag i problemet.

Det här är sju olika typer av ensamhet:

1. Ensam i en ny situation

Den här typen av ensamhet kan man känna när man befinner sig på en obekant plats med en massa obekanta ansikten. Många kroniskt sjuka känner säkert igen känslan av att bli intagen på sjukhus. Allt är nytt. Det kan nästan kännas som om man själv blir en annan person. Man får en helt annan roll att spela. Familjen fick inte följa med. Den här typen av ensamhet kan vara väldigt tärande och ångestladdad.

2. Jag är annorlunda-ensamhet

Den här ensamheten känner väldigt många kroniskt sjuka igen sig i. När man plötsligt drabbas av en kronisk sjukdom ändrar livet på så många plan. Umgängeskretsen krymper. Få förstår eller vill ens förstå varför man plötsligt blivit så frånvarande. Man känner inte igen sig själv längre.

De egna prioriteringarna i livet stämmer inte överens med vännernas längre. Man värderar andra saker i livet. Vänner och anhöriga festar, reser och lever sitt eget liv. Men du känner dig oförmögen till allt. Det blir svårt att få kontakt med folk.

Det är inte ovanligt att den här typen av ensamhet leder till att man känner skuld och skam. Man upplever det som om man själv inte räcker till längre. Ju mindre samhället, familjen och vännerna finns där som ett stöd, desto mer skamfylld, annorlunda och utanför känner man sig.  

3. Ingen partner-ensamhet

Man saknar en livspartner att dela vardag, glädje och sorg med. Man saknar intimitet och den speciella tillhörighet man kan känna till en partner. Det kan också vara så att man är tillsammans med någon som man inte längre känner tillhörighet till.

4. Ensam utan djur

Många har stort behov av kontakt med ett djur. Det är ett behov som inte kan ersättas av en människorelation. Att ha djur är speciellt. De tröstar på ett sätt som ingen människa kan. Utan djur kan det kännas som om något viktigt saknas i livet.

5. Ingen tid för mig-ensamhet

Alla andra tycks leva sina egna liv. De har gått vidare och utvecklats medan man själv stampar på ställe. Ingen har tid för att vara en riktigt vän längre. Du kan ha många vänner som du umgås med, men det mesta känns ytligt. Alla tycks vara i en helt annan fas av livet än man själv.

6. Svårt att lita på andra-ensamhet

Den här typen av ensamhet är sammanknuten med föregående punkt. Den innebär att du har vänner och anhöriga, men du känner inte att du kan lite på dem. Du kanske alltid har ställt upp för din vän, men när du blev sjuk fick du ingen hjälp. Då är det lätt hänt att man börjar tvivla på sina relationer.

Även när du har roligt tillsammans med dina vänner eller anhöriga kan du känna dig ensam. Det är någonting som klingar falskt. Du vet inte var du har den andra personen.

7. Saknad av tyst närvaro

Du saknar att ha någon annan med dig, du kanske har ett aktivt socialt liv. Du har vänner och familj, men du saknar någon som håller dig sällskap hemma. Det kan vara en rumskompis, en familjemedlem eller någon som brygger kaffe i rummet intill. En tyst och trygg närvaro saknas.

Viktigt att förstå ensamhet

Det är viktigt att förstå varför du känner dig ensam. Den psykiska och den fysiska hälsan hänger tätt ihop. Det är svårt att må så bra man kan om man lider psykiskt. Att våga tala om ensamhet är viktigt. Det är absolut inget att skämmas för.

Kroniskt sjuka och speciellt äldre människor kan lida något enormt av ensamhet. Det är viktigt att berätta för någon om sin ensamhet. Man kan försöka anförtro sig åt en nära vän eller anhörig, men man ska inte heller var rädd för att kontakta en psykolog.

Att tillfälligt sakna gemenskap är jobbigt. Att vara kroniskt ensam är otroligt tungt.

Hur upplever du ensamhet som kroniskt sjuk? Lämna gärna en kommentar.

Källa: Psychology Today