Många kroniskt sjuka mår bättre på sommaren, men en stor del av oss mår både fysiskt och psykiskt mycket sämre på sommaren. Här får du veta varför.
Vi kroniskt sjuka är ju kroniskt sjuka. Låter kanske som ett dumt konstaterande, men ändå är det förvånansvärt många som inte förstår vad det innebär. Man är alltså sjuk med symptom i varierande grad varje dag, året runt.
Många tror också att vara långtidssjuk är samma sak som att ha semester. Antagligen ser de framför sig hur man vaknar upp till fågelkvitter och gassande solsken, tar några piller och funderar på vad för kul man ska hitta på att fördriva sin dag med. Kanske sätta sig i solstolen med en parasolldrink och läsa en bra bok.
Tillvaron svart trots solsken
Inte tänker de på att man kan sova bort dagarna och ha sjukdomsskov och värk som inga tabletter biter på. Inte tänker de på att både sjukdomar och mediciner kan förhindra en från att sola och dricka alkohol. Och inte är det många som förstår att tillvaron kan var kolsvart trots att solen strålar högt på himlen, eller att värmen och fukten kan göra många mycket sjukare.
Ännu mindre förstår folk att sommaren med det vackra vädret, grillfesterna, festivalerna, stuglivet och båtutfärderna kan vara det som får många kroniskt sjuka att fullständigt bryta ihop. ”Hur kan du vara så nedstämd i det här vackra vädret?” är det många som får höra. Jo det ska jag försöka förklara nu.
Jag kan börja med att påpeka att såhär är det verkligen inte för alla som är kroniskt sjuka. Många mår mycket bättre både fysiskt och psykiskt på sommaren. Det är väldigt individuellt. Men nu vill jag fokusera på dem som mår sämre på sommaren.
Vännerna spårlöst försvunna
De flesta av oss kroniskt sjuka har inte levt hela våra liv med sjukdom. Eller många kanske har varit sjuka sedan de föddes, men hälsotillståndet har försämrats med tiden. Det betyder ju att de flesta av oss har njutit av sommaren förut. Vi har ljuva sommarminnen från när vi gick på konserter, åkte båt ute i skärgården, vistades på stugan, deltog i roliga evenemang, badade och solade, reste, njöt av vädret och allt det där som man nu kan tänkas göra på sommaren.
Plötsligt kan vi inte göra en bråkdel av det där. Många sitter isolerade inomhus medan vännerna är fullt upptagna med att göra allt det där som vi önskar att vi kunde göra. Om vänner och till och med familj kan vara dåliga på att höra av sig under de övriga årstiderna så ser man mycket mindre av dom på sommaren. Det man däremot ser är bilder på sociala medier, där andra har roligt.
Det här kan göra väldigt ont för den som är sjuk. Man blir ännu mer påmind om allt man inte längre klarar av. Det här leder ofta till nedstämdhet, depression, bitterhet och isolering. Man sitter hemma för sig själv och känner sig bortglömd och ensam. Bara av att se en bild eller läsa en status kan göra att man känner sig sjukare än vanligt.
En sumpad chans att må bättre
För många kroniskt sjuka är sommaren en chans till att må lite bättre. Men många sjukdomar är totalt oförutsägbara. Plötsligt är den ”bättre perioden” lika bedrövlig som resten av året. Det kan kännas väldigt sorgligt att ha förlorat sin chans till att må lite bättre.
Det är också många av oss som känner att sommaren kommer med en massa krav. Man borde vistas utomhus, man borde röra på sig, man borde pyssla i sin överbevuxna trädgård och så vidare i all oändlighet. Det finns ju inga sådana krav på riktigt, men man kan ändå känna så eftersom man har gjort allt det här förut när man inte var lika sjuk.
Till dig som mår sämre fysiskt och psykiskt på sommaren vill jag säga att du verkligen inte är ensam. Vi är många som känner likadant. Det kan ibland löna sig att ta en paus från sociala medier när det känns extra tungt. Man behöver inte sluta med det helt och hållet, men man kan välja bort/dölja det man inte orkar se och bara hålla sig till sådant som inte gör en ledsen. Och det behöver man verkligen inte ha dåligt samvete för.
Följ Lungan i stormen
Glöm inte att du kan följa Lungan i stormen på Facebook för nya artiklar, podcastavsnitt, blogginlägg och diskussioner om kronisk sjukdom.
Hur mår du under sommaren?
Hör till dem som jag förstås är väldigt tacksam över mår bättre på sommaren. Det som kan kännas tungt är att det som jag trodde var mina vänner har helt slutat höra av sej. Speciellt de som har familj har slutat att höra av sej. Har som tur min familj sommaren är jag hos mina föräldrar. Blir för ensamt att sitta i min lilla varma lägenhet.
Har också bra kontakt med mina fastrar,farbror,morbror. Med mina kusiner har vi inte mycket kontakt. De har familjer,jobb osv. Tror att de helt enkelt inte tänker eller förstår hur mycket jag uppskattar att tex. bli bjuden på en enkel kopp kaffe.
Ibland känns det ändå jobbigt ensamt blir det också utan egen familj eller en sambo särbo. På sommaren ska man vara glad och allt ska vara perfekt iallafall uttåt på alla sociala medier.
Rent ekonomiskt kan jag tex. inte resa har inte råd med min lilla pension att göra så mycket extra än det vanliga vardagliga. Ni som vet någon som sitter ensam hör av er. Ett enkelt sms kan också göra någon väldigt glad.
Ja du, så länge det håller sig mellan 15-25 grader så brukar jag ha bra dagar.Men under 25 och över 35 så slår värken till som ett brev på posten.
Sommaren 2018 var fruktansvärd med den hetta som kom…
Så du beskrev bra hur man känner dig just sådama dagar.
Kram o hoppas du börjat må bättre igen 💗💗⚘
Skulle stått under 15 och över 25
Jag håller fullständigt med dig. Just nu känns allt så otroligt tungt, bar för att det blir midsommar och man förväntas ordna midsommarfest för dom nära… så som man varje år har gjort. Jag sku helt enkelt int orka. Extra tungt känns det också då den som är närmast int förstår vilken stor ansträngning det är. Nog för att det är roligt då allting är fixat… men bara tanken gör mig så stressad och ångestfylld.
Jag blir mera isolerad på sommaren.
Det känns som” alla” åker på semester, det kan inte jag på mina pengar. Det räker till mig och mina katter. Får inte göra några stora planer för att det är sommar.