Pappersbröllop och stekta ägg

Idag vaknade jag väldigt sent. Försökte sova ut eftersom jag var förlamande trött från morgon till kväll igår. Det hjälpte inte alls. Jag vaknade istället med en molande huvudvärk. Ibland brukar jag få någon sorts stresshuvudvärk. Oftast händer det när jag spänt mig inför någonting eller haft en tung arbetsdag, vilket är väldigt sällan. Ibland som igår och idag kommer det utan att jag riktigt vet varför. Måste nog vara någon form av underliggande stress.

Jag klarade i alla fall att ta mig upp ur sängen 11.30 idag eftersom det är vår 2-års bröllopsdag. Pappersbröllop kollade jag att det kallas enligt Wikipedia. Förra året glömde vi bort dagen. Inte för att någon av oss tycker att det behöver firas på något speciellt sätt. Förra året kom vi på det på morgonen samma dag och funderade på hur vi ska fira. Vi kom fram till att vi skulle fira med stekta ägg till frukost. Det blev ju en riktig gourmetfrukost!

Bortkomna bland butikshyllorna

Igår stod vi helt bortkomna i matbutiken med en tjugoeurosedel i handen och funderade på vad för skrovmål det ska räcka till. Vi tyckte att det skulle vara roligt att fortsätta bröllopstraditionen med stekta ägg till frukost. Så i år körde vi med en Irish breakfast-brunsch. För vår lilla slant fick vi både en burk med bönor i tomatsås, grynkorv, chokladpudding, ett paket ägg och rostbröd. Där drog vi gränsen för pengaslöseri och sockeröverdos. Trots huvudvärken blev det en riktigt trevlig brunch. Tack och lov blev jag utschasad ur köket och fick inte hjälpa till. Allt jag behövde sköta var dukningen. Ett par tallrikar och glas och som pricken över i grävde jag fram två servetter med hjärtan på. Lyxigt värre.

Varken jag eller J är fans av stora fester. Ingen av oss tycker om att stå i centrum. Därför gifte vi oss borgerligt i magistraten med två vänner som vittnen och en uppstoppad fasan fanns också med. Det kan max ha tagit fem minuter hela vigseln. Tror att gubben som kom från Åbo hade bråttom till bussen. Sen bjöd min kompis på lite champagne på parkeringsplatsen och vi åkte till den leriga centralparken mitt emot för att knäppa några obligatoriska bilder. På kvällen blev det en kopp kaffe med de närmaste. Efter det var jag så utmattad att jag mådde illa.

Planerar inför jobbdag

Nu sitter jag här framför datorn och har precis tagit en paracetamoltablett som efterrätt. Hoppas det ger med sig snart. Ögonen svider och alla ljus är för starka. Vi borde planera en del inför en välgörenhetskonsert på ett diabetesevenemang på lördag. Vi ska sköta ljudåtergivningen för cirka fem band. Det är trubadurduon, spelmanslag, dragspelsduon och countryband med mera. Det kommer att bli tungt för mig. Jag har inte haft energin att sätta mig in i det förrän idag. Inte för att jag har någon energi idag heller. Jag läste just igenom alla tekniklistor och scenkartor och kände mig gråtfärdig. Jag vill så gärna vara med och jobba och lära mig mera, men jag orkar så lite. Allt känns övermäktigt just nu. Vill bara gå i ide.

Utredningen av arbetsförmågan fortsätter

I morse plingade det också till i min telefon. Det var ett textmeddelande från Verve. Det hade fått återbud av en kursdeltagare så jag blev erbjuden en plats på det nio dagar långa fortsättningstillfället den 21.11. Det är måndagen efter bloggalan i Vasa. Vet faktiskt inte hur det ska gå till, men jag tackade i alla fall ja. Tänkte att det är lika bra att få det ur världen nu före jul, så behöver jag inte fundera på det på nästa års sida. Och nu när jag redan deltagit i det första tillfället känner jag mig lite mera avslappnad. Jag vet ungefär vad det går ut på. Ändå är jag orolig över hur jag ska orka och hur många förkylda och sjuka människor som jag kommer att råka ut för. Sådana råkar man ut för hela tiden så det är helt onödigt att fundera på det. Men ändå ligger oron och gnager någonstans i bakgrunden.

Nio dagar med ett veckoslut emellan låter massivt. Men jag kan i alla fall säga att jag mår dåligt och sova ut någon morgon om det behövs. Personalen var ju i alla fall väldigt trevlig så jag litar på att det ordnar sig på något vis om det visar sig att jag inte orkar med allt. Blandade känslor inför det här.