Den här veckan uppmärksammar jag kroniskt sjuka män. Anton har vänligt ställt upp och svarat på lite frågor om hur han upplevt att vara sjuk.
Anton är 29 år och bosatt i Norrbotten. År 2009 blev ett tufft år för Anton. Efter att ha legat tre månader i fosterställning på grund av hårda magsmärtor fick han diagnosen Ulcerös kolit, det vill säga kronisk tjocktarmsinflammation. Efter insjuknandet behöver han alltid befinna sig i närheten av en toalett, vilket gör livet ganska jobbigt.
I långa tider hade Anton det så besvärligt med sin sjukdom att han fick ta morfin för att klara vardagen. I perioder har han varit sjukskriven på heltid på grund av problemen som sjukdomen ställer till med. På grund av att Anton inte har kunnat arbeta heltid har den ekonomiska biten blivit tuff. Pengabristen begränsar livet en hel del.
Blev lämnad
Sjukdomen har orsakat Anton mycket lidande på den sociala fronten. Efter att han hade insjuknat träffade han en kvinna medan sjukdomen var i en lite lugnare fas. Tillsammans fick de en dotter. Sjukdomen gick återigen in i en aktiv fas och Anton låg en längre tid med hårda smärtor som han fick ta morfin för. Flickvännen klarade inte det som Antons sjukdom innebar och valde att lämna honom när dottern var åtta månader gammal. Dottern är Antons ljus i livet som får honom att orka hålla humöret uppe trots svår sjukdom.
De närmaste vännerna och familjen vet hur läget är, men övriga har svårt att förstå sig på Antons sjukdom. Han upplever att folk har haft svårt att förstå hur sjuk han faktiskt är. ”Tjocktarmsinflammation syns ju inte utåt. Många förstår hur man kan behöva gå och skita upp till 20 gånger om dagen, när de själva på sin höjd bara går en till två gånger om dagen. Det skulle ha varit lättare att ha ett brutet ben i gips, för då syns det.” berättar Anton.
Viktigt att vara öppen
Att vara öppen med sin sjukdom är viktigt för Anton. Han är med i stödgrupper på Facebook och tycker att det är skönt att få prata med andra som är i liknande situation och få lite tips och trix. Ändå tycker Anton att det är väldigt vanligt att män håller inne med sitt illamående. ”Många män, fastän vi lever i 2016 tycker att man är en svag människa om man visar att man är sjuk och har ont.” Män är ju bara människor de också, man borde kunna prata om sjukdomar oavsett kön. Ju mera man pratar öppet om sin sjukdom desto fler människor kan få insikt i hur livet kan te sig för en kroniskt sjuk människa, tycker Anton. Han tycker också att det är lika viktigt att våga vara öppen med psykisk ohälsa, som ofta sopas under mattan.
Ulcerös kolit och Crohns sjukdom är två ganska vanliga inflammatoriska tarmsjukdomar, men ändå är tycker Anton att det är svårt att hitta information om dem. Det är inte så många som skriver och upplyser om hur livet med dessa två sjukdomar är. Han har fått så lite information om sin sjukdom från sjukvården att han fått leta upp den mesta informationen själv.
“Kvinnor är bättre på att lyssna”
Anton har besökt både kvinnliga och manliga läkare. Personligen upplever han att de kvinnliga läkarna har varit med förstående för hans livssituation. En gång när Anton besökte en manlig specialistläkare blev han väldigt besviken och arg eftersom han inte upplevde att läkaren inte tog hans problem på allvar. Då fick han höra att han borde ta kontakt med psykiatrin för att få hjälp med humöret. ”Generellt skulle jag faktiskt säga att kvinnor är bättre på att lyssna. Likaså har de viljan att förstå. Det kan nog ha att göra med att de har lättare att acceptera sjukdom och illamående” funderar Anton.
Som alla andra sjuka runtom i världen önskar Anton inget hellre än att bli frisk. Han vill att vi alla, oavsett kön ska våga öppna upp och prata mer om våra sjukdomar. På så vis skapar vi mera förståelse för oss kroniskt sjuka.
Dela din berättelse
Hjälp andra genom att dela din sjukdomsberättelse. Det behöver inte vara långt eller svårt. Tips och instruktioner hittar du genom att följa länken.
Och glöm inte att följa Lungan i stormen på Facebook för mera sjukdomsberättelser och artiklar om kronisk sjukdom.
Flera sjukdomsberättelser hittar du här.
först och främst tack till Anton, som ville berätta sin historia. Jag kände igen mycket i texten, då min man lider av samma sjukdom (plus en allvarlig bisjukdom som i några få fall hör ihop med CU). I Finland har dessa IBD-sjukdomar börjat lyftas fram allt mer, och kan man finska finns det en hel del information och kamratstöd till hands. Det finns en aktiv förening som heter Crohn ja Colitis ry, och min man hör till ett välgörenhets-cykelteam IBD-cycling, som har som syfte att föra fram information och kunskap om dessa sjukdomar. Min man har även i offentligheten “gått ut” med sin sjukdom, vilket han har fått mycket tack för. Dehär sjukdomarna känns ju ofta väldigt intima och obekväma att tala om, men jag hoppas att detta småningom luckras upp lite. Det ska inte vara pinsamt att tala om sin sjukdom, oberoende vilken sjukdom det är fråga om! Mina bästa hälsningar till Anton, önskar honom allt gott i livet.