Idag är värsta dagen på länge. Det är tredje natten som jag har otroliga problem med sömnen. Det har nog varit allt för mycket för mig på sistone. Jag finner ingen ro alls när jag ska sova. Jag vrider och vänder mig, kämpar med svarta katastroftankar och en riktig helvetisk ångest, medan timmarna går. I natt slog jag rekord och sov inte en blund.
Halv nio på morgonen såg jag på klockan sista gången. Sen somnade jag av utmattning. Var ändå tvungen att pina mig upp klockan två på dagen eftersom jag senast måste vara i Åbo klockan tre för att gå på kontrollblodprover.
Nu är jag fullkomligt utmattad. Orkar ingenting. Förstår inte ens hur jag får ihop den här texten. Jag hoppas innerligt att jag inte blir sjuk på nytt när jag precis blivit av med bronkiten och blodhostan har minskat.
Väntar på att dagen ska ta slut
Idag kommer jag bara att ligga i sängen eller på soffan och blunda och vänta på att dagen ska vara över. Hoppas att den här svackan går över innan det händer något riktigt allvarligt. Min kropp orkar inte med vaka ens en natt. Jag blir sjuk nästan genast.
Igår var jag på ett möte med socialen. Jag blev vänligt och empatiskt bemött och de lyssnade på mig och tog mig på allvar. När har någon senast gjort det? I alla fall har jag nu pålitliga personer att kontakta och det är jag väldigt glad för. Fastän jag inte just nu har någon lösning på mina pengabekymmer så är åtminstone bollen i rullning.
En annan sak som inte är så rolig är att vi inte verkar ha något internet. Bara delvis ibland. Antagligen beror det på att vi inte har kunnat betala vår internetanslutning. Det känns knäppt. För jag måste ha internet för att kunna få in en ansökan till FPA. Jag måste ha internet för att blogga och så vidare. Men vad gör man när ingen har en cent på kontot? Ändå köpte jag mediciner idag för 20 €. Det var mina allra sista pengar.
Rena rama lyxen
Jag fick veta att jag och J borde ha cirka 400 € var över efter att vi betalat grundavgifter som hyra, el och så vidare. Det vet jag inte när det skulle ha hänt senast att jag skulle ha haft 400 € över för att köpa mat och mediciner. Det låter i mina öron som rena rama lyxen, men egentligen är det existensminimum.
Ett obehagligt brev
Dessutom dök det upp ett brev från mitt pensionsförsäkringsbolag i postlådan idag. Där stod det att de har tittat på de nya utredningarna som kommit sedan dess att jag överklagade deras beslut om att inte bevilja mig invalidpension. De har tittat på mitt nya b-utlåtande från min lungläkare och den över 10 sidor långa utredningen av min arbetsförmåga som gjordes i höstas, och deras slutsats är att det inte finns något nytt som ger dem anledning att förändra sitt beslut. De föreslår fortfarande att ärendet ska förkastas. Så var det med det då.
Nu ska jag fortsätta min dag med att bara stirra in i väggen och skanna in diverse papper och kvitton. Hoppas att jag kan sova lite bättre inatt. Sömnbrist är hemskt. Det känns ungefär som om jag håller på att bli galen.
Ja, såå många dagar och nätter utan sömn, det går ju bara inte ?. Då får man ju varken hjärnan el kroppen att funka det minsta !
Och detta med ekonomin och få pengarna att räcka till allt idag ? Det är ju jättesvårt . Det är inte klokt att du inte kunde få invalidpension. . . . . . Finns det nått motsvarande i Sverige ? Jag har handikappersättning , annars skulle jag aldrig klara mig . Men det finns kanske inte i Finland .
Hoppas verkligen ,du kan få sova ordentligt inatt ! Kram ❤️ ? ?
Tack för din omtanke! Den värmer 🙂 Systemen i Finland är nog lite annorlunda än i Sverige men det finns nog olika stöd för allt möjligt, men det är svårare att få dom beviljade. Invalidpension här är samma sak som en långtidssjukskrivning. Man får först vanlig sjukdagpenning i 300 dagar men när den kvoten är fylld måste man ansöka om invalidpension i någon form. Antingen det eller så ska man ha en ny sjukdomsdiagnos eller lyckas vara frisk i ett helt år innan man på nytt kan bli beviljad sjukdagpenning. Så yrt och förvirrande.