I det här inlägget funderar jag på hur jag ser på arbete och livet överlag nu för tiden jämfört med före jag blev sjuk. Jag lever ett tyngre och mer komplicerat liv på grund av sjukdom, men samtidigt mycket lyckligare och genuinare än tidigare.

Den senaste veckan har jag mått allt annat än bra. Jag har fyllt i blanketter och blivit uppringd av FPA och fått en kallelse till rehabilitering i Tammerfors.

Som kroniskt sjuk får man inte en lugn stund. Just nu går inte min trötthet att beskriva med ord. Här kommer en uppdatering om soppan som jag just nu befinner mig i. Något slut på instansvirrvarret som jag är insyltad i är inte i sikte. Så här kan en arbetsdag som sjuk se ut.

Jag har både bra och dåliga nyheter. Jag orkar inte strida med instanserna längre om min rätt till deltidsinvalidpension. Istället ska jag börja studera. Igår fick jag reda på att jag blivit antagen till en skola.

Många reflekterar aldrig över sina osunda alkoholvanor eftersom det är en så naturlig del av deras vardag. De fyller gästernas glas utan att fråga först. Dricker du inte är du en tråkmåns!

Instansernas strategi är helt klart att sätta så mycket press på den sjuka att hen inte orkar kämpa mera. Det är misshandel och mobbning i allra högsta grad. Hur länge ska det få hålla på?

Jag har haft ett otroligt fint bloggår 2016. Lungan i stormen har vuxit sig större och jag har många nya utvecklingsplaner för sidan. Stort tack till dig som följer mig! 2017 ska bli ett spännande bloggår!