Här kommer en kort lägesuppdatering innan det är läggdags. Imorgon ska jag göra ett andra…

Jag skäms för det finländska samhället. Som svag och utsatt behandlas du empatilöst. Jag undrar hur beslutsfattarna sover om nätterna? De verkar inte förstå att människor får sina liv förstörda på grund av deras hjärtlösa beslut.

Jag har fått klart för mig att jag behöver hjälp av en jurist för att ha en chans att få igenom mitt besvär. Framtiden står på spel. Men vad gör man när man inte har pengar och kön är lång till statlig rättshjälp och klockan tickar?

Jag har fått avslag på min ansökan om invalidpension eftersom jag av mitt pensionsförsäkringsbolag anses vara fullt arbetsförmögen. Kan inte gå till socialen, inte heller till arbetskraftsbyrån. Jag faller mitt emellan alla stöd och det gör mig sömnlös och stressad.

Just nu befinner jag mig i en mellanvärld. Jag måste bevis att jag är tillräckligt sjuk för att få understöd. Ofta känns livet begränsat av en massa regler och restriktioner. Jag önskar att jag var frisk och ha mera friheter att välja vad jag gör med livet.

Jag har fått avslag på min ansökan om invalidpension efter 18 veckors väntande. Åtminstone från arbetspensionsbolaget, men det lär ju påverka FPAs beslut också. Nu ska jag hitta krafter någonstans för att kämpa vidare.

Idag var jag på möte hos min psykiater. Det var samma psykiater som förra gången.…