När man är kroniskt sjuk så kommer det psykiska illamåendet ofta i andra hand. Allt fokus är på den fysiska sjukdomen och hur dödstrött och ångestfylld man än är så är det inget som någon fäster någon extra uppmärksamhet vid. Man förväntas bara orka uthärda det.

För ungefär ett och halvt år sedan bloggade jag om hur jag inte kommer någon…

Folkpensionsanstalten skyller på arbetspensionsbolaget och tvärt om. Man bollas fram och tillbaka mellan instanser. Man håller på att slitas i bitar. Läkarna vill knuffa in en i arbetslivet trots att man ligger som en mosad banan på golvet.

I flera års tid har min man försökt ansöka om arbetslöshetsunderstöd utan att lyckas. Idag kom ett förvirrande samtal från arbetskraftsbyrån. Min man har inte vetat att han fortfarande är inskriven på arbetskraftsbyrån och avtjänar ett straff för sitt påstådda klandervärda förfarande då han inte ansökte om ett jobb på danska.

Senast jag fick ekonomiskt stöd var i början av juni. Inte ett knyst har hörts från FPA sedan dess. Idag har jag fått ringa runt för imorgon ska hyran vara betald. Det ser ut som om vi får försöka trolla fram pengar igen.

Är det något som jag verkligen avskyr med min sjukdom är det att den är…

Igår fyllde jag äntligen i förhandsblanketterna för den där firman som ska utreda min arbetsförmåga.…