Valborgshelgen har gått förbi i en enda sömnlös dimma. Stressnivån har stigit till skyarna utan att jag egentligen har märkt det.
I det här inlägget berättar kroniskt sjuka genom bilder och en kort text om sina oförutsägbara liv. Ena dagen på toppen av ett berg, och andra dagen inlagd med livshotande symptom. Enkla livsnjutningar får man ofta betala dyrt för. Allt man kan göra är att bara försöka gilla läget.
Många sjuka lever med en konstant hjärndimma som är omöjlig att råda bot på. Här berättar jag om hur min vardag med hjärndimma ser ut.
Som kroniskt sjuk har jag tvingats ge upp de flesta av mina drömmar och tvingats inse att nästan ingen tar hänsyn till en. Man är bara en käpp i hjulen för andra som ska fram och leva sina liv och uppfylla sina mål och drömmar. Läs om hur det gick för mig.
Vi kroniskt sjuka får höra mycket av våra medmänniskor som för det mesta på något vis är sagt i välmening, men som stjälper mera än hjälper när man inte mår bra. Här är en lista med 13 vanliga saker som vi kroniskt sjuka får höra som vi ofta upplever som sårande.
Efter många år av undersökningar och specialistläkares utlåtanden har jag fortfarande ingen exakt diagnos. Läkare beklagar sig gång på gång att de inte kan säga något om prognosen eller förklara varför mina lungor blöder. Det är en ständig känsla av utanförskap och ovisshet som man bara får lära sig leva med när man saknar en diagnos.
En liten uppdatering om mitt mående. Mera lungblödningar sedan sist och så har jag försökt städa mitt skrivbord och letat förgäves efter en varmare jacka. Veckor blir till månader och jag går fortfarande omkring som en zombie.
