Som anhörig till en sjukdomsdrabbad person blir ansvaret ofta tungt att axla. Många känner sig hjälplösa och otillräckliga och glömmer bort att sköta om sig själva, vilket i slutändan inte är bra för en själv eller personen man försöker hjälpa och stöda.
Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att kronisk sjukdom aldrig bara drabbar en person. Visserligen är det bara den sjuka som vet hur det är att vara sjuk, men den psykiska belastningen som kronisk sjukdom innebär delar hela familjen på. Därför är det otroligt viktigt att som anhörig inte glömma bort att sköta om sig själv och se till sina egna behov också. Det är lätt hänt att det kommer i skymundan av allt sjukdomsbestyr man har i livet.
Ett tungt ansvar att axla
Som anhörig är man ofta den som får vara den starka som alltid ställer upp och tröstar när den sjuka behöver det. Beroende på vem som insjuknat, hur hårt drabbad man är och hur man upplever sin sjukdom kan behovet av stöd variera mycket. En del bryter ihop mer sällan medan andra mår så dåligt både fysiskt och psykiskt att tröst och stöd är ett väsentligt behov för att klara vardagen.
Hur ska man som anhörig klara av att orka vara förstående och stöttande hela tiden? Hur ska man orka hålla humöret uppe när man själv utöver att ta hand om och hjälpa den sjuka med alla vardagsbestyr dessutom ska ta hand om barnen, sköta sitt arbete och hitta tid för att ta igen sig? För många är det här en omöjlig ekvation.
En hållbar strategi a och o
Sanningen är den att man inte kommer att orka vara ett gott stöd i längden för någon som lider av en kronisk sjukdom om man inte börjar med att ta hand om sig själv. En kronisk sjukdom är ju just kronisk, vilket betyder att man behöver ha en strategi som är hållbar.
Att bara bita ihop och stänga inne alla de egna känslorna och helt åsidosätta sina egna behov är ett säkert recept på en personlig krasch eller burnout, som inte är bra varken för den anhörige eller för personen som man försöker ta hand om.
De anhöriga känner ofta en stor hjälplöshet. Många beskyller sig själva hårt för att de känner sig otillräckliga och själviska. Det är vanligt att de anhöriga helt och hållet försöker dölja sitt illamående för den sjuka eftersom dom inte vill belasta personen ytterligare med sina egna problem.
Ingen frågar hur den anhörige mår
Det är vanligt att de anhöriga varken känner sig sedda eller bekräftade. Ingen frågar om hur de mår eftersom allt fokus är på den sjukdomsdrabbade.
Ansvaret är tungt för den anhörige som oftast inte har någon avlastning i vardagen. Risken att man som anhörig utvecklar psykisk ohälsa är stor om man inte inser att man också måste ta hand om sig själv.
Som anhörig behöver man också förstå att falska leenden och uppmuntrande ord som inte stämmer överens med den egna sinnesstämningen är både genomskinliga och obehagliga för personen som är sjuk och söker tröst.
Det som inte är genuint känner man lätt av, och många sjukdomsdrabbade känner starka skuldkänslor eftersom de ofta ser och förstår att deras anhöriga själva inte mår bra. Att som anhörig bara bita ihop och plåga sig igenom vardagen är i slutändan ohållbart. Man riskerar både att förlora den egna hälsan och de relationerna som är viktigast för en i livet.
Vad kan du göra som anhörig för att orka?
Det viktigaste du kan göra är att stanna upp och fundera över din livssituation. Är den hållbar i längden? Tar du hand om dig själv och ser till dina egna behov? Eller går 110 % av din dit och energi åt till annat?
Var inte rädd för att be om hjälp vare sig det är hjälp från vänner eller hjälp av en psykolog. Se till att du får lite extra tid för dig själv nu och då för att göra sådant som du mår bra av. Det är inte själviskt att ta hand om sig själv, tvärt om.
Vill man vara sitt bästa jag och orka finnas till för och trösta den kroniskt sjuka måste man börja med att ta hand om sig själv. Att söka professionell hjälp är ingen dum idé. Man kan få mycket nya verktyg och tekniker för att hantera situationen man befinner sig i.
Du har rätt till anhörigstöd
I Sverige är kommunerna ansvariga för att erbjuda anhörigstöd för sina invånare. Syftet med anhörigstödet är att den anhöriga ska få praktisk hjälp och det stödet man behöver för att underlätta sin situation. Det lönar sig att surfa på den egna kommunens hemsidor och se efter vem som är anhörigkonsult, och inte tveka på att ta kontakt och fråga efter mera information.
Exempel på anhörigstöd som en kommun kan erbjuda är:
-information om möjligheter för att få stöd
-information om den närståendes sjukdom, prognos och möjligheter
-enskilda samtal och samtal i grupp
-utbildning i hjälpmedel
Hjälp i hemmet eller i boendet
-Olika former av avlastning
– Anhröiggrupper, föreläsningar, anhörigcafé, hälsoaktivitet med mera.
Exempel på personer som har rätt till anhörigstöd är personer med psykisk eller fysisk funktionsnedsättning, långvarig psykisk eller fysisk sjukdom, anhöriga till personer med missbruks- och beroendeproblem och föräldrar till små barn eller vuxna barn med något av ovanstående problem.
Läs mera om anhörigstöd här:
http://www.socialstyrelsen.se/stodtillanhoriga
Så sant. En av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv, är att börja tänka på mig själv. Nu försöker jag också föra budskapet av vikten att tänka på sig själv, vidare i egenskap av erfarenhetstalare.
Får jag fråga hur du blev erfarenhetstalare? Jag har funderat på det många gånger att det nån gång skulle vara roligt att bli.