Imorgon (torsdag den 11.5) kan du som vill som är bosatt i Finland passa på att lyssna på radio X3m klockan 13.00. Jag kommer att berätta om mig själv, om Lungan i stormen och om livet med en kronisk sjukdom. Det är Ann-Catrin Granroth kommer att intervjua mig. Programmet kommer att sändas live. Får se om jag har lika mycket att säga där som jag har att skriva på bloggen, eller om jag får tunghäfta. Tror nog att det ska gå riktigt bra ändå. Och jag kommer att ha med mig min man som ljudtekniker, så det blir ju ett bra moraliskt stöd samtidigt.
De är ju inte första gången jag är med i radio, men att göra det live är alltid lite annorlunda. Man borde ha sina svar färdigt i huvudet och få ut dem på ett vettigt sätt, utan möjlighet till omtagning. Men vi hoppas på att min hjärna är samarbetsvillig imorgon, och mina lungor med för den delen.
Minns att jag i någon tidigare sändning har hört ett eko av min egen röst i lurarna medan jag talade. Minns att jag höll på att komma av mig helt då, men det litar jag på att J ser till att inte händer.
Jag vet inte om det kommer att gå att lyssna på radioprogrammet i Sverige. Men om det mot förmodan går så informerar jag er.
Hejar på dej! Skulle aldrig våga prata i radio om min psykiska sjukdom. Även om vi alla oavsett sjukdom borde kunna och våga vara öppna med vår sjukdom. Kanske kan du med hjälp av din man på något sätt få som läser bloggen också får höra ditt radioprat? Borde släpa mej på ärenden imorron och också köpa Morsdagsblommor.
Är allvarligt oroad för vårdreformen. Ska man alls kunna prata svenska inom vården i framtiden. Tycker allting låter skrämmande. Har knappt haft råd att betala en tandläkarräkning på 79 euro. Få spara tills nästa pension kommer. Blir det ännu dyrare i framtiden med all vård har knappast som det är nu råd med tandläkare eller läkare. Tror det leder till att de som har råd går privat. Hur vi sjuka med nästan inga pengar ska ha råd med vård förstår jag inte.
Vad är din åsikt i frågan Pernilla?
Tack för din kommentar! Jag är också oroad för vårdreformen. Vet faktiskt inte vad det kommer att innebära. Det är nog ett hårt slag för oss som är svårt sjuka. Jag är just nu för matt för att ens orka fundera på det. Man får bara hålla i sig och se på med förskräckelse och hoppas att man i framtiden också kommer att kunna få den vård man behöver. Skrämmande är det nog.