Senaste veckan har varit sådär. Mycket symptom från lungorna. Jag har vaknat på nätterna och hostat upp gult inflammatoriskt slem. Jag har varit trött och svettats. På fredag pratade jag med min läkare och då hade mina infektionsvärden sjunkit med hälften och var ganska normala. Eller ungefär så normala som dom kan vara för mig.
Ändå ska det hålla på och jävlas hela tiden. Jag har försökt vara ute och röra på mig så gott som varje dag. Jag har varit i vårt nya hem och försökt hjälpa till ibland med tapetseringen, bara för att få röra på mig lite. Men inte är det mycket jag orkar med innan gränsen kommer emot.
Igår hade jag en tung dag. Det kom upp lite blod från lungorna. Inte något att tala om, det var så lite, men tillräckligt för att göra mig helt orkeslös och utmattad. Så igår bara satt jag, vilket också är illa för min sjukdom, men det kan inte hjälpas.
I natt svettades jag och drömde mardrömmar hela natten. Jag förstår inte varför. Antingen är det sjukdomen eller så är det något helt annat. Man vet aldrig.
Ibland skulle jag bara inte orka må skit. Jag har så mycket som jag skulle vilja göra och så mycket som jag ser fram emot. Vi ska vara utflyttade senast den sista den här månaden. Jag orkar inte vara sjuk och må dåligt genom allt det här, men vad har jag för val?
Jag försöker i alla fall att tänka på allt det positiva som flytten innebär. En chans till att börja om och skapa ett nytt liv och nya vanor. Och så kommer vi att ha ett kök som rymmer ett matbord. Helt fantastiskt jämfört med våra tidigare kokvrår. Och så kommer vi att ha en diskmaskin. Också helt otroligt. Och en grön gård. Och så kommer jag att kunna prata som en papegoja på natten utan att störa grannarna. Stackars J bara.
Det ska bli roligt. Men när jag mår så dåligt så har jag svårt för att känna det. Jag borde ju packa och göra i ordning en massa saker, men hur gör man det när man mest bara orkar sitta och flåsa och stirra in i väggen?
Som tur får jag ju hjälp av både min familj och vänner och J jobbar dygnet runt nästan. Jag är inte orolig för att inte bli klar i tid. Jag är mera frustrerad och deppad för att jag alltid ska må så dåligt rent fysiskt. Jag hoppas i alla fall på att det blir lite bättre så småningom. Det kanske är lite väl stressigt just nu utan att jag är riktigt medveten om det.
