Har du fått höra att dina pandemirädslor är överdrivna? Har du skämts för dem? I så fall är du inte ensam.
Det är galet hur snabbt pandemitiden har gått. Nu har vi levt under dessa underliga omständigheter i över ett och ett halvt år. Många är otroligt trötta på situationen. Eller ska vi säga de flesta. Men tack vare vaccinationer har livet för en stor del nu återgått till något som liknar mer på det normala.
Tyvärr gäller det inte mig och många andra kroniskt sjuka. Jag upplever att det är lite svårt för folk att greppa att jag fortfarande måste leva försiktigt och rätt så isolerat. Detta på grund av att jag lever med en svårt skadad lunga, nedsatt lungkapacitet, nedsatt immunförsvar på grund av mediciner och kronisk bronkit.
Skulle tänkt annorlunda om jag var frisk
Visserligen sägs det att vaccinerna ska skydda mot allvarlig sjukdom, men det är inget jag kan räkna med. Eftersom jag tar både kortison och cytostatika regelbundet (har tagit i över 10 år nu) så är inget säkert när det gäller mitt immunförsvar. Enligt läkare hör jag till dem som befinner mig i en gråzon. Man vet helt enkelt inte hur vaccinerna fungerar eller hur många doser som behövs.
Skulle jag vara en frisk människa skulle jag säkert ha tänkt annorlunda. Om jag inte skulle ha erfarenhet av det värsta man kan tänka sig så skulle jag knappast vara så rädd som jag är idag. De allra flesta har inte upplevt svåra lunginflammationer eller legat i respirator. Inte har de heller hostat blod i muggar och känt att de håller på att kvävas. Det är upplevelser som jag skulle önska att ingen någonsin skulle behöva erfara.
Men jag vet att många som läser Lungan i stormen vet hur det är att vara allvarligt sjuk, oavsett om det gäller lungsjukdomar eller vilken annan sjukdom som helst. Du ska inte behöva känna att du överdriver när det gäller att skydda sig från smittor som corona.
Har du känt dig ensam?
Vi agerar enligt våra egna erfarenheter, och vi vill inte att vår redan nedsatta hälsa ska försämras på grund av ett virus. Om jag skulle drabbas av corona och överleva det så kunde det göra ännu större permanenta skada åt mina lungor. Det skulle vara katastrof. Jag vill inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle bli då. Jag har redan tungt att andas och är sjuk varje dag.
Jag tycker inte att någon ska behöva känna skuld för sina rädslor. Vi som är kroniskt sjuka har ju en anledning att känna oss rädda, och vi ska inte behöva gömma dem eller skämmas för dem. Ju mer vi döljer våra rädslor desto värre blir de. Därför efterlyser jag en öppen diskussion.
Har du känt dig ensam med din oro för pandemin? Kanske någon har sagt till dig att du överdriver? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet.
Åh gud. Detta var precis vad jag behövde läsa nu, tack.
Jag är den första i min familj och släkt som har ryggreumatisk sjukdom, förr sk. Bechterews. Jag får immundämpade läkemedel, methotraxte och dropp var åttonde vecka. Jag är 26 år gammal och är vaccinerad mot lunginflammation och säsongsinfluensan ett år. Mitt immunförsvar är som en 65+ har jag alltid fått höra. Jag arbetade i matbutik under corona och på nätterna var jag så orolig att bröstkorgen spände. Nu är jag dubbelvaccinerad och känt mig lugn. Tills det snackas om en tredje dos och nu när influensasäsongen sätts igång. Det är för mycket att hålla koll på. Och min oro till familjemedlemmar är jobbig att ständigt komma med, för att tala om mina vänner i 20-årsåldern, där vill jag inte ta upp min starka oro. Så tack för dina ord. Nu känns min rädsla mer berättigad.