Det finns en del saker som vi kroniskt sjuka får höra ofta. Folk försöker ge oss tröst och uppmuntran, men ibland blir det fel.
Det som är meningen att trösta kan istället förstärka ångesten. Det märkliga är att vi som är sjuka ibland inte ens vet hur vi vill bli tröstade. Det här är fem saker som både tycks kunna hjälpa och stjälpa. Ibland känns det bra att höra följande saker, och ibland inte.
1. Du ser så kry ut!
Ingen vill ju se sjuk ut. Det kan kännas väldigt skönt att få höra att man ser frisk ut. Det kan ibland inge en liten känsla av hopp. ”Tänk om det ändå inte är så farligt? Sjukdomen har kanske trots allt inte tagit över hela mig, för jag ser ändå pigg och frisk ut.” Ungefär så kan man tänka för sig själv.
Det som däremot är jobbigt med kommentarer om hur pigg och frisk man ser ut är att man kan börja tvivla på sig själv. ”Kanske jag överdriver?” Eller ”Ingen kommer någonsin att tro mig och ta mig på allvar.” Sådana negativa tankar kan lätt väckas.
2. Det är inte så farligt
Vem vill inte innerst inne hålla hoppet uppe om att man egentligen inte är så sjuk? Att man kanske kommer att bli bättre. Att inse att ett sjukdomstillstånd är kroniskt eller att ett sjukdomstillstånd förvärras med tiden är svårt. Väldigt många kroniskt sjuka lever i ovisshet. Det går helt enkelt inte att veta om en sjukdom kommer att förvärras eller bli bättre. Därför är det ibland skönt att försöka tro på att det inte är så farligt.
Det farliga är att vi kanske inte söker hjälp i tid. Många sjuka uthärdar allvarliga symptom i hopp om att det kanske inte är så farligt. Av alla saker man kan säga för att trösta någon som är sjuk är det här kanske ett av de sämsta sätten.
3. Du klarar det!
Vi klarar varje dag mycket mer än vi tror trots våra sjukdomar. Att tro på sig själv är viktigt för att hålla lågan uppe. Ingen som är kroniskt sjuk vill kasta in handduken sådär bara. Vi kämpar varje dag. Vi kämpar in i det sista. Men det tråkiga är att vi ofta pressar oss över max, vilket leder till sämre mående. Visst klarar vi mycket, och vi behöver uppmuntran, men vi klarar inte allting. Att inse att man måste avstå från något eller förändra vissa saker för att orka i vardagen är a och o när man är kroniskt sjuk.
4. Det blir nog bättre
In i det sista vill vi tro på att vi blir bättre. Men ibland vet vi att vi inte kan bli bättre. Eller i alla fall inte på när så bra som vi skulle vilja bli. Att alltid få höra att det nog blir bättre inger hopp. Men det hjälper oss inte att ta in verkligheten och börja anpassa våra liv. Om vi inte anpassar oss alls till våra nya livssituationer mår vi mycket sämre.
5. Tänk positivt
Väldigt många som är kroniskt sjuka behöver hjälp med att tänka mer positivt. Ibland behöver vi en liten spark i ändan för att komma ur våra negativa tankebanor. Att leva med en sjukdom är svårt. Det är inte konstigt att tankarna blir så mörka med åren. Därför är det så viktigt att försöka hitta det ljusa i tillvaron. Att ta tillvara på minsta lilla sak som gör en glad.
Å andra sidan kan ”tänk positivt” effektivt förstöra en hel dag. När man försökt och försökt. När man är gråtfärdig efter att ha plöjt fram genom motgångar kan det vara helt knäckande att få höra att man inte tänkt tillräckligt positivt. Vi är inte sjuka för att vi inte tänkt tillräckligt positivt. Och vi blir inte mirakulöst friska för att vi tänker positivt heller.
