Tänk att det har gått nästan exakt tio år sedan jag startade Lungan i stormen. Under årens lopp har den förvandlats till någon sorts hybrid mellan hemsida och blogg. Huvudtemat har varit och är fortfarande livet med kronisk sjukdom, och så vill jag hålla det.
Men som någon kanske har märkt har inte jag orkat skriva någonting på länge. Det har att göra med att jag inte mår bra, varken fysiskt eller psykiskt. Jag har märkt att det känns tyngre och tyngre att enbart skriva om mitt liv som kroniskt sjuk eller om kronisk sjukdom överlag. Det behövs någon slags balans i livet.
Många gånger har jag skrivit om att man inte är sin sjukdom. Men ibland känns det som att jag nästan är min sjukdom. Okej, jag är inte min sjukdom, det vet jag. Men när det kommer till bloggande har allt mitt fokus legat på just det. Och nu märker jag att tio år har gått på det sättet.
En paus från allt
Hela det här året har jag försökt ta en paus från allt. Prestationskraven jag haft på mig själv har varit allt för höga när det kommer till det mesta. Så jag släppte allt. Skrev ingenting, skippade alla tankar på deadlines och de futtiga försöken att tjäna några små slantar jag haft. Jag valde att strunta i det och börja om från början, och det har känts ganska bra.
Jag försöker lägga fokus på mitt fysiska och psykiska mående och minska på allt som får mig att må dåligt. Istället försöker jag öka på lugnet, vardagsmotionen och att äta sundare. Det går ju som det går, inte alltid så bra. Inatt låg jag vaken med stark ångest, som så många andra nätter.
Hur som helst så måste jag försöka ta hand om mig själv bättre. En god vän föreslog för mig att starta en annan blogg, där jag kan skriva om sånt i mitt liv som inte har med sjukdom att göra. Jag funderade på det här ett tag och kom fram till att det faktiskt är en bra idé. Det behövs en plats för mig att återupptäcka mig själv. Att ens komma ihåg vem jag är bakom min sjukdom.
Lungan i stormen fyller 10 år
Det har gått tio år av sjukdom. Tio år av kaos och ångest. Och tio år utan diagnos, utan att bli bättre. Jag behöver ju knappast berätta för någon av er som läser hur det känns. För jag vet att ni vet. Och många av er har det mycket värre än jag.
Det här innebär på inget vis slutet för Lungan i stormen. Tvärt om vill jag fortsätta skriva här, men jag behöver en plats för att samla nya krafter så att jag orkar ta mig an de tunga ämnena som ofta skrivs om här.
Återupptäcker mig själv på ny blogg
I alla fall så tänkte jag lämna en länk till min nya blogg som jag valde att kalla pernillabergman.fi. Huvudtemat där är kravlöst skapande. Jag är ännu inte helt säker på vad det betyder. Men målet är att det ska vara en plats där jag kan skriva om kreativa saker jag gör i min vardag trots att jag är sjuk. En plats för mig att lära känna mig själv på nytt.
Det är också en plats för mig att reflektera över saker i livet, som till exempel hur dåligt jag mått av sociala medier ibland. Och mitt intresse för en mer minimalistisk livsstil. Eller “slow living” som en del kallar det. En lugn och kreativ plats ska det vara, med mycket egna foton. Jag kommer skriva en hel del om mina hobbyer som musik, skrivande, fotografi, pyssel, skärgårdsliv med mera. Sjukdomen utesluter jag förstås inte helt, men lägger mindre fokus på den. Det tycker jag ska fortsätta finnas på Lungan i stormen. På den nya bloggen vill jag andas ut.
Följ mig gärna på pernillabergman.fi
Det skulle vara roligt om du följde mig där också. Jag har startat ett Instagramkonto där jag bland annat publicerar naturfoton. Att gå omkring med kamera har visat sig som en riktigt bra motionsform för mina lungor.
Sidan finns också på Facebook för dig som föredrar det.
Till slut vill jag säga tack till dig som följer mig på min krokiga väg med kronisk sjukdom! Vad skulle Lungan i stormen vara utan allt ert kamratstöd och alla ärliga diskussioner om livet som sjuk.
