Det är dags för kommunalval i Finland och det snurrar runt en blogglista med frågor om politik. Här är mina svar på frågorna.
1. När jag hör ordet politik tänker jag:
Jag blir matt bara av att höra ordet politik. Riktigt ärligt och spontant är de första orden som dyker upp i mitt huvud snäva världsbilder, orättvisa, egoism, omänsklighet, lek med människoliv, hänsynslöshet och dårskap.
Det finns dåraktiga politiker så det räcker och blir över. Sedan finns det de politiker som verkar vara intelligenta människor, men som på något vis lyckas blunda för sanningen om hur illa ställt vi har det i det här landet för tillfället. Politiker vars drivkraft enbart verkar vara de egna intressena.
Men tack och lov finns det också politiker med hjärtat på rätt ställe. De som gång på gång stångar huvudet i väggen i kampen för ett rättvist samhälle, som värnar om människovärdet och vill se till att precis alla ska ha rätt till en grundtrygghet i det här landet.
De utsatta trycks till botten
Nu är ju faktum det att allt verkligen inte står rätt till i det här landet. Vi har myndigheter som misshandlar de allra svagaste och en väldigt stor skara med utsatta människor som inte vet hur de ska kunna ha råd till bostad, mat eller mediciner. Folk lider verkligen. Och det är förskräckligt att det är de allra svagaste som lider mest. De som har det bättre ekonomiskt ställt berörs minst.
Efter att ha kämpat i sju år för att få en ekonomisk grundtrygghet så att jag skulle ha råd till mat och mediciner ens har jag nästan gett upp hoppet. Här om dagen skrev jag ett brev där jag vädjade till socialen i Pargas om hjälp för att reda ut min situation, eftersom jag inte längre orkar kämpa. Jag är på väg att kollapsa totalt.
Läs mitt inlägg “En desperat vädjan till socialen“. Och om du funderar på om det jag berättar om instansmisshandeln verkligen kan stämma så ska du läsa mitt inlägg “Ett år av instansmisshandel“, där jag beskriver galenskaperna jag utsatts för under bara ett år.
2. Jag tror att unga avstår från att rösta eftersom:
Antingen har de unga det för bra. De lever i sin egen lilla bubbla och har kanske inte varit med om så mycket elände i unga år. De litar på att saker fungerar och kan knappast tro på att om de en dag går dåligt för dem så finns ingen hjälp att få. Vem vill tro det? Men tyvärr är det den bittra sanningen.
Andra kanske sen igen har haft det tufft men avstår från att rösta eftersom de tänker att de ändå inte kan påverka, trots att det är det enda sättet som man på ett enkelt sätt faktiskt kan påverka.
Politik måste inte vara krångligt
En del saknar också väsentlig allmänbildning. De tycker att politik är svårt och krångligt. Men man behöver inte ha koll på minsta illa detalj och man behöver inte kunna jargongen. Det är barnsligt enkelt att gå in på partiernas hemsidor och läsa om vad de står för, och så väljer man en kandidat som står för samma saker som man själv står för. Om man inte vet hur man ska rösta eller vilken kandidat man ska välja kan man alltid fråga någon man känner om råd, som är lite mera insatt. Jag brukar fråga min pappa som alltid är insatt och följer med i samhällsdebatter och politik.
Jag antar att många unga inte följer med i vad som sker i samhället. De kanske läser för mycket skräpnyheter som till exempel kvällstidningar och de flesta bloggarna. Istället tycker jag att man kunde lägga ner mera tid på att hänga med i vad som sker i samhället genom att till exempel prenumerera på en dagstidning. Det går ju enkelt att prenumerera på e-tidningar idag.
3. När jag väljer min kandidat inför valet brukar jag tänka på:
Jag läser om vad partiet står för och så läser jag om vad kandidaten står för. Sen vill jag gärna att det ska vara en kandidat som är engagerad och som klarar av att stå upp för sin sak och kan ryta till när det behövs. En saklig och vettig människa med hjärtat på rätt ställe är vad som gäller för mig.
4. Om jag skulle få driva en valkampanj skulle jag:
Då skulle jag fokusera på de största problemen vi har. Alla människor ska ha rätt till grundtrygghet oavsett hur dåligt ställt läget är. Att möta människor med respekt och verkligen se till att alla har tak över huvudet, får den vård de behöver och har pengar för att betala mat, hyra och mediciner är det allra viktigaste. Alla måste ha rätt till att leva ett värdigt liv med någon form av kvalitet, och så är verkligen inte läget idag.
Om jag skulle driva en valkampanj skulle jag fokusera på att få fram hur illa läget faktiskt är. Få upp ögonen på folk som tror att vi har det så bra i vårt så kallade välfärdsland. Och det är väl egentligen därför jag bloggar om hur jag har själv har det.
5. Om jag skulle få ändra på något i mitt närsamhälle skulle jag ändra på:
Jag skulle ge en kalldusch till alla högfärdiga stroppar till politiker som inte tycks kunna inse att folk mår dåligt i både närsamhället och i hela landet. Politiker som inte verkar förstå att folk lever här i dag i vårt moderna land, helt utan människovärde och misshandlas av samhället tycker jag inte att ens är riktiga politiker. Det är bara egoistiska typer som ser till sina egna intressen. Lyxpolitiker. Först när alla har det bra kan vi ägna oss åt övriga frågor som trams och jams om motorbåtsskatter och båtlängder.
Min kampanj för de kroniskt sjuka
För ett tag sedan startade jag en kampanj för att uppmärksamma de kroniskt sjuka. Vi är alla trötta på att behandlas illa av samhället på grund av en sjukdom som vi inte själva har valt. Många sjuka lever idag odrägliga liv och det måste försöka få ändring på. Är du intresserad kan du läsa mera om kampanjen och ladda ner och dela din egen kampanjbild.
