Tack till er som röstade på mig!

Nu är den finlandssvenska bloggalan äntligen överstökad och jag är fullkomligt utmattad. Vi hade en trevlig resa upp till Vasa. Vi var tre i bilen. Johan (min man) som körde och vår gemensamma vän Johan som bloggar om populärkultur på bloggen Lille John.

Anledningen till att jag åkte upp till Vasa var att jag var nominerad i kategorin årets tränings- och hälsoblogg. Jag hade absolut inte räknat med att vinna. Jag hade inte ens räknat med att bli nominerad och hamna bland det tre i topp. Det var en fullkomlig överraskning för mig och det räckte mer än väl för mig. Vinnaren var den stora träningsbloggaren Lina som också kammade hem samma pris förra året.

Tävlade inte

I mina öron låter det konstigt att höra att jag ”tävlade” i galan, för det tyckte jag inte alls att jag gjorde. Jag är så långt ifrån en tävlingsmänniska som man bara kan komma. Jag bloggar inte för att vinna något pris, och inte tycker jag heller man kan säga att jag tävlar emot träningsbloggare. Min blogg är egentligen i en helt annan egen kategori. Det är som att jämföra en kulkastare och en längdhoppare och försöka se vem som är bättre. Hur ska man göra det när de håller på med två helt skilda grenar? Det går inte riktigt och inte tjänar det ju något egentligt syfte heller.

Jag är i alla fall så otroligt glad och tacksam för alla mina läsare som röstade på mig. Kan inte fatta att jag fick så många röster att jag kom med bland de tre i topp. Det är ju ett erkännande i sig. Jag tror att de som röstat på min blogg gjort det för att de tycker att jag gör ett viktigt och betydelsefullt jobb men min blogg.  Jag vill föra fram hur det är att leva med en kronisk och osynlig sjukdom, och jag vill också uppmärksamma de anhöriga som lever tillsammans med kroniskt sjuka personer. Deras vardag är minst lika tuff som de sjukas.

Vill erbjuda stöd och förståelse

Jag vill erbjuda stöd, förståelse och inspiration för de kroniskt sjuka genom Lungan i stormen. Att kunna hjälpa andra är något som faktiskt driver mig och gör mig lycklig. Jag lägger också tid och tanke på mina inlägg. Bakom varje inlägg står ordentlig research och många genomläsningar innan och efter publicering. Jag funderar noga efter innan jag trycker på publicera. Jag bloggar inte bara utan eftertanke för att se vad det blir. Jag vill erbjuda mina läsare inlägg av god kvalitet som de kan han nytta av att läsa och dela. Jag försöker också hålla en röd tråd och ta reda på vad mina läsare gillar mest. Jag har kritiska läsare som är på sin vakt och ger noggrann feedback på saker som jag skriver. Blir det något fel eller ett missförstånd ser jag till att rätta det. Och att det blir språkligt korrekt är också viktig för mig. Ibland är jag så trött på grund av sjukdom så att det slinker med en del fel, men någonstans måste jag ju dra gränsen. Annars blir det inte mycket skrivet.

Tacksam för nomineringen

Genom min blogg har jag fått lära känna så många otroligt fina människor som faktiskt tycker om och uppskattar det jag gör. Nomineringen blev jag förstås väldigt glad för, men det är absolut inget jag behöver för att ge mig en push eller en egoboost. Jag suktar inte efter sånt. Det får jag ju genom feedbacken på mina inlägg i så fall. Att stå i rampljuset är något som jag verkligen ogillar, men klart att jag vill föra fram min blogg på något sätt så att nya läsare hittar till den, och det har jag ju uppnått tack vare galan genom att jag fått synlighet i media.

Ogillar självskryt

Självskryt är något jag däremot ogillar starkt som många verkar tycka att är helt okej i dagens läge. Tycker absolut inte att vi behöver bli bättre på att skryta om oss själva. Tvärt om så skulle nog världen klara sig bättre utan en massa joller om hur fantastiska och bäst vi är. Sundare vore att arbeta på sin självkänsla och lära sig att bekräfta sig själv på andra sätt. Man kan  föra fram sin blogg och sitt budskap på ett anspråkslöst och effektivt sätt utan att hålla på och skryta om sig själv.

Men tusen tack än en gång till alla er som tog er tid för att rösta på mig! Jag är otroligt tacksam för det. Fortsätt att ge mig feedback och kom ihåg att du också kan följa mig på Facebook och på Instagram (@lunganistormen).

Nu har jag två veckor av arbetsförmågeutredningar på Verve i Åbo framför mig. Jag har verkligen ingen aning hur det ska vara fysiskt möjligt för mig. Jag mår så dåligt efter den här helgen. Hjärtat dundrade så att jag knappt kunde sova på hela natten av alla ansträngning. Återstår att se hur jag mår imorgon.

Här kommer några bilder från galan. Knäppte bara tre stycken på hotellrummet.

Så här såg jag ut…

Stilig avec hade jag i alla fall med mig.

Och en stilig vän och bloggkollega! 🙂