Som kroniskt sjuk får man höra en hel del konstiga kommentarer. Ibland är det råd av personer som menar väl, men det blir bara så fel. Ibland är det rena rama oförskämdheter från folk som fullständigt saknar förmåga till empati. Ibland blir det också så tokigt att man vrider sig av skratt.
De som tror att det handlar om inställningen
“Var positiv! Det finns dom som har det värre.”
“Ingen mår bättre av att gnälla”. När man berättar att man har ont en dag.
”Du måste vara starkare så det inte påverkar dig så mycket.”
”Du är bara arbetsskygg.”
”Du ska inte tänka på att du har en sjukdom så går det bra.”
”Om du inte hade en så negativ inställning så hade du säkert mått bättre.”
De som tror att maten kan bota allt
“Har du provat nässlor och nypon?”
”Testa potatisskal.”
”Sluta äta socker o salt.”
”Pröva gurkmeja.”
”Börja äta vitaminer så får du mindre ont.”
”Bli vegetarian, då blir du frisk.” Med undermeningen skyll dig själv att du är sjuk.
”Du får skylla dig själv som är sjuk då du äter fel mat!”
”Vad gör du om dagarna? Går du hemma och loppar dig?”
”Lyckliga du som har semester jämt!”
”Gud va gött att vara ledig och kunna sola hela sommaren!”
”Vad skönt du har det som kan gå hem och göra något roligare efter halva dagen! sade en arbetskamrat till mig när jag hade sjukersättning på 50 %”.
”Du har det bra du som är ledig och kan göra vad du vill! Vad tror dom egentligen? Jag var tvungen att fota min kalender med flera tider om dagen till sköterska, arbetsterapeut, läkare, röntgen, laser, sjukgymnast, och träning. m.m.”
”Hur får du dagarna att gå?”
De som jämför med sig själva och andra
”Men andra med din sjukdom jobbar heltid.” Sagt av en tant på försäkringskassan.
“Jag har också haft ont.” Sen får man höra hur det var och att det blev bättre sen.
“Min pappa hade också reumatiskt i ryggen, men det gick över sen…”
”Min mamma är också reumatiker, men hon klarar av att jobba, städa och ta hand om alla ändå.” Undrar om personen ens frågade sin mor någon gång om hur hon egentligen hade det.
”När min prostatacancer hade satt fart och psa-värdet stigit från 7 till 15 på kort tid skulle en bekant trösta mig med att han hade hört om en som haft ett värde över 40, men sedan tänkte han efter och sa: men han dog…”
”När jag får ångest brukar jag bara gå ut å ta lite luft så försvinner det.”
Sist men inte minst
”Kläm på en gummiboll och sluta röka så går det över.”
”Man ska inte klaga, det finns dom som har det värre.”
”Ät inte så mycket mediciner, det är farligt!”
“Jaså, du är ute och går. Sade min granne som såg mig när jag hade suttit i rullstol ett halvt år och var ute första gången.”
”Testa Voltaren gel. Det fanns nämligen receptfritt och var såå bra när personen i fråga hade ont i en axel.”
“Vilken fin möjlighet till personlig utveckling!”
”Testa potatisskal.” ?! Really? hur i hela visseltofta är det tänkt att fungera?
Sen så med juttun att “”Jag har också haft ont.” Sen får man höra hur det var och att det blev bättre sen.”…
På teologiska pratade vi vid ett tillfälle om hur man möter en människa som har det svårt. Om man utbildar sig till präst så kommer man att göra det vid flera tillfällen.
Och en av de sakerna man absolut inte ska göra är att börja berätta om sina egna svåra erfarenheter (även om det slutar med tummen uppe och ett “Men det gick bra för mig, så det blir nog bättre ska du se!”).
För att just då förminskar man personen, medvetet eller omedvetet. Lite likadant som att säga “Gaska upp dig och sluta gnälla, det blir ju bra!” Liksom då mötet sker, säg då just en person pratar med själavårdaren hur jobbigt allt är osv, då ligger fokuset på PERSONEN. Det är oviktigt hur många andra själavårdaren känner som har upplevt det ena och det femte, vid själavårdssamtalet är det bara fråga om personens egna upplevelser och känslor.
Tack för kommentaren! Du slog huvudet på spiken! Håller helt med dig. Fokus ska ligga på den personen som öppnar upp och berättar om hur svårt den har det.
“Jag är också utbränd men jag skriver ändå min gradu” (för att jag då skulle börja skämmas lite mer än jag redan gjorde över att jag var sjukledig och INTE KAN studera för hjärnan var så trött)
“Du är ung, du orkar gå” (av en sjukskötare då jag måste gå till ett annat rum än det första för att ta blodprov. Hade lust att säga att jag är utbränd, jag orkar inte gå så mycket extra fast jag är ung, men gick det extra och åkte hem och försökte sova sen)
Och förstås alla de där om att jag ska tänka positivt (har alltså svår utmattningsdepression) och att jag inte kan ha depression för jag har ju en sambo. (Nästan dummaste jag nånsin hört. Sambon själv kunde inte hålla sig för skratt när jag berättade att jag fått det sagt åt mig)
Oj, kom på att min kommentar inte riktigt svarade på frågan du ställde, så du kan ignorera den förra kommentaren. Men väldigt mycket att jag bara ska tänka positivt och inte “känna efter så mycket” (och att jag alltid fått det här rådet ledde ju till att jag aldrig visste vad jag själv tyckte om grejer och därför körde över mig själv och blev utbränd och fick en svår depression) terapeuten jag går hos nu säger ju tvärtom- att jag SKA känna efter hur jag upplever saker just för att slippa bli utbränd igen
Sen har jag ju fått en massa råd om att ta D-vitamin för min depression (som att det alltid beror på D-vitaminbrist och vinter, och att min depression skulle vara så lindrig att det hjälper) och att köpa melatonin receptfritt på apoteket för mina sömnproblem. Ibland direkt efter att jag berättat att maxdosen av melatonin utskrivet på recept inte hjälper. Och så har jag blivit bombad med tips om böcker jag ska läsa om hur andra upplever depression- när jag berättat att jag p.g.a. utmattningen inte ens klarar av att läsa blogginlägg till slut, och när det var som värst inte ens orkade läsa Facebookstatusar till slut, och att jag just nu inte orkar höra om hur någon annan klarade sig ur en depression.
“Jag är också trött idag, man blir ju det av det här vädret/mörkret/solljuset”, sagt av en fullt frisk och energisk person som aldrig varit sjuk i annat än vanliga förkylningar.
“Jag skulle gärna byta med dig så jag också fick ha semester året runt. Då skulle jag hinna måla huset!” sa en person som liksom inte fattat det där med att man är sjukskriven för att man inte orkar jobba, då orkar man inte måla huset heller. Eller ens duscha.
“Du måste prova bioresonans/homeopati/silvervatten, det hjälpte mot min allergi/huvudvärk/förstoppning.” Sagt av en person som inte fattat att jag nog redan har provat alla tänkbara och otänkbara behandlingar redan, och slängt tusentals euro i sjön, för när man är sjuk och inte blir frisk så provar man verkligen allt!! Ingen väljer att vara sjuk om det finns något kvar att prova.
“Känn inte efter så mycket, försök tänka på nåt annat. Har du provat att låtsas vara frisk?” Jo nästan varje dag glömner jag mina egna begränsningar och tar ut mig för mycket vilket leder till en ännu sjukare kropp…