Efter flera månaders tystnad tog jag mod till mig och samlade mina krafter och bloggade. Responsen jag fick var överväldigande. Jag fick en massa välkomnande och empatiska meddelanden och kommentarer.
Det var en tid sen sist jag bloggade eller skrev något över huvudtaget. Till det finns en förklaring, men jag har inte den psykiska orken för att dra hela historien. De senaste månaderna är en enda ångest- och drogdimma för mig.
Så här ser vardagen ut för tillfället. Är så förbannat trött på ångesten och orkeslösheten.
En liten måendeuppdatering. Allt tycks stampa på stället ännu. Nya mediciner. Känner inte igen mig själv
En sak kan jag säga med säkerhet. Min långa bloggpaus är ytterst ofrivillig. Men just…
För tillfället råder det tystnad på Lungan i stormen. Det har varit en omvälvande vecka…
