Just nu när ännu flera virus än vanligt är högaktuella har vi kroniskt sjuka det extra jobbigt. Att vi är vana med att härda ut, ta risker och att ställa in saker vi sett fram emot i sista minut hjälper inte jättemycket.
Här på Lungan i stormen är isolation ett ständigt återkommande tema. Många av oss kroniskt sjuka är tvungna att undvika sociala evenemang och offentliga platser så gott som året runt. Detta både på grund av bristande ork och smittorisk.
Vi är vana vid att alltid ligga steget före. Att fundera noggrant över vem man träffar när, var och hur och att planera hur och när inköp ska ske är vardag för kroniskt sjuka. Eftersom vi inte har några andra val rättar vi oss alltid efter alla andra.
Avbokar jämt
När någon som verkar sjukt valt att delta i ett evenemang är vi tvungna att gå. Går vi inte får vi överväga om det är värt att ta risken. Vi räknar också alltid med payback för allt vi gör. En kväll på bio kan innebära flera dagar utslagna i sängen efteråt.
Att njuta av stunden när man väl bestämt sig för att ta en risk och göra något är inte alltid så lätt. Orostankar och tvivel dyker ofta upp. Är det verkligen värt det? Hur slut kommer jag vara efter det här? Kommer jag faktiskt att orka hela kvällen? Och så vidare.
Just nu när ännu flera virus än vanligt är högaktuella har vi kroniskt sjuka det extra jobbigt. Att vi är vana med att härda ut, ta risker och att ställa in saker vi sett fram emot i sista minut hjälper inte jättemycket. Just nu är det helt enkelt mycket att ta hänsyn till och hålla koll på. Ännu mer än vanligt blir inställt och vår vardag består av ännu mera isolation.
Ständigt risktagande
Vi som är beroende av kontakt med läkare och regelbundna besök på sjukhuset har det just nu ännu svårare än vanligt. Alla får inte tag på sina läkare så lätt. Det uppstår frågor kring mediciner och vård. Många missar sina säkerhetskontroller och viktiga undersökningar. Och många har fått order om att ta paus i sin medicinering. Speciellt vi som är beroende av mediciner som sänker vårt immunförsvar.
Många av oss kan inte träffa våra anhöriga just nu, eftersom det skulle innebära för stor risk. Det betyder att vi är väldigt ensamma. Ofta kan ensamheten och ångesten kännas värre än själva sjukdomen. När man mår dåligt behöver man allt stöd man kan få, både från anhöriga och sjukvården. Att det är extra tungt nu är förståeligt.
Vi uppskattar extra servicen
Just nu reserverar många butiker en timme för personer som hör till riskgruppen för Corvid-19. Många andra ställen erbjuder extra service. Apotek hämtar ut mediciner för dem som inte kan gå in och hämta ut den. I vissa fall hämtas de hem. Restauranger kör hem matportioner. Folk hör av sig och erbjuder sin hjälp. Allt det här är ju rena rama drömmen för oss kroniskt sjuka. Sådan här service kunde det få vara året om. Det ger oss mera möjligheter och höjer vår livskvalitet.
Du som dagligen kämpar med sjukdom, isolation, ensamhet, sjukdomströtthet, ångest, depression och ständiga besvikelser har det extra tufft nu. Så kom ihåg att vara snäll mot dig själv. Nå ut till andra som sitter i samma båt. Vi är väldigt många.
Ja att isoleras är vanligt, iaf att inte komma ut, ibland kan någon komma och hälsa på, eller köpa blomskott, då blir dagen räddad. Men nu när man har feber och har några risksjukdomar samt några andra kroniska sjukdomar, känner man sig ännu mer isolerad!
Hej! Letade efter hur jag ska göra, mina tankar och gråtande och ältande,,jag har psykisk ohälsa, jag vill saker säger ja, ångrar mig, vet varken ut eller in,,,är sjukskriven, just nu vill jag bara vara själv någonstans inte synas eller prata och få höra att jo de klart du ska eller men du tycker ju om det det blir bra när du är där,,jag dansar 2 kvällar i veckan ,,ångest alltid till nästa gång,,har socialfobi åker inte kollektivt min man skyndar sig från jobbet för att köra,,,och dans är det ikväll, jag mår så dåligt är så ledsen vill säga upp och aldrig dansa mer,,jag vet inte vad/hur jag ska göra,,, vet inte ens om jag vågar skriva här,,är rädd ledsen för allt
Ja, nu får friska känna vår vardag. Kanske leder det till att vi får mer förstelse när allt detta är över???
När de själva vet hur dr känns att vara just isoleraf.
Jag träffar bara min fästman nu..