5 saker ni inte visste om mig

Idag känner jag för att skriva om något lite lättsammare än dödsångest. Jag såg en lista som snurrade runt på nätet med rubriken ”saker du inte visste om mig”. Egentligen vet jag inte vem som skulle få ut någonting av att läsa en tramsig lista som handlar om mig, men kanske det ändå kan vara lite roligt för någon nyfiken filur att få veta lite mera om vem som står bakom den här bloggen. Här kommer nu listan i alla fall.

1. Har ett hett temperament

Ingen som bara känner mig ytligt skulle någonsin kunna tro att jag är en tickande bomb. Folk brukar beskriva mig som lugn och snäll, och visst är jag det också, men jag har alltid nära till ilskan. Speciellt när jag är hungrig kan jag vara riktigt livsfarlig. Jag snäser, spottar och fräser och säger idiotiska saker som jag sedan ångrar. Som tur är mina utbrott alltid kortvariga och jag lugnar snabbt ner mig. Envis är jag också till min natur, men inte till den grad att jag inte skulle kunna ge med mig eller säga förlåt när jag gjort fel. Jag kan svälja mig stolthet.

2. Har ett behov av att vara kreativ

Jag tycker om att skapa saker som är mina egna. Helst ska det vara lustigt och annorlunda, annars är jag inte nöjd. Jag komponerar musik och döper mina låtar till saker som ”whimsical”, ”småspöken” och ”the hippodrome”. Jag tycker också om att rita och måla. Helst ska det då också vara lustiga djur som inte finns på riktigt. En nyupptäckt passion är kreativ textning och kalligrafi. Och så älskar jag att klotta med vattenfärger. Mina alster ser ut som en femårings, men det är lika roligt för det. Grafisk design kan jag också sysselsätta mig med hur länge som helst. PhotoShop har jag varit ett stort fan av ända sedan tonåren.
Jag virkar också i perioder. Lustiga amigurumis med stora galna ögon är det roligaste att tillverka. Det blir ugglor, taxar, sälar, fiskmåsar, söta monster och en och annan zombietjej. Vad som helst där jag kan vara kreativ och kombinera många olika färger.

3. Är inte social

Det känns som om hela världen pratar om hur roligt det är att lära känna nya människor och mingla. Det tycker inte jag. Jag har aldrig varit en social typ. Det betyder inte att jag inte tycker om att umgås med folk. Jag är en väldigt trevlig person som kommer överens med alla. Men jag känner inget behov av att träffa folk. Jag föredrar några få vänner som jag träffar någon gång nu och då. Mest blir det ändå att sitta hemma och chatta till mitt i natten.

Ända sedan jag var i tonåren har jag haft en konstig tanke som följt mig. Jag har tänkt att nu kommer jag inte att kunna få flera vänner. Jag går konstant omkring med en känsla av att jag inte kan ta in nya nära relationer i mitt liv, men det har alltid visat sig vara fel. Har alltid känt mig som en skum outsider som känner så. Fester, kalas och mingel är inte min grej, men jag klarar av det i måttlig mängd.

4. Älskar spel

Att spela gamla nintendospel och urgamla datorspel hör till mina favoritsysselsättningar. Ju äldre desto bättre. Det är så hjärndött och avslappnande på något vis. Jag har varit en nintendogalning ända sedan jag var riktigt liten. Min envishet gör att jag spelar tills jag vinner. Jag kan explodera av ilska om jag inte klarar en värld. Hur barnslig är man inte då? Som tur är min man precis lika barnslig som jag. Han tycker säkert att det det är väldigt underhållande att sitta och titta på mig som svär och bankar nävarna i skrivbordet när spelet inte går som jag vill. Ett tag spelade jag en gammal version av flipper, men jag måste sluta eftersom blodtrycket steg till skyarna och jag var ilsken som ett bi varje gång jag spelade. Jag och J kan sitta framför varsin dator och spela olika spel i timtal. Det är så skönt att kunna leva ett sådant liv.

5. Audin är min bästa vän

Min första bil var en svart Audi 80 och vi var ett par. Jag var urstolt över min bil som jag körde i åtta år. Årsmodellen var -87 och den var blänkande fin i prima skicka ända tills jag blev tvungen att sälja den efter mina operationer. Växlarna blev för tröga att få i och som opererad gick det helt enkelt inte att köra. Bilen stod på gården i ett år innan jag hade hjärta att sälja den. Saknar den något otroligt än i denna dag. Nu har jag en annan Audi som är en automatväxlad farmare. Jag tycker varken om automatväxel eller farmare, men gillar ändå den här Audin från 1995 väldigt mycket. Det är urstarka bilar. Medan andra bytt bil fem gånger har jag bara bytt två gånger. Jag + Audi = sant. Men ingen bil kan någonsin ersätta min första Audi.

6. Lider av panikångest

Jag kan ännu lägga till en sjätte punkt. Ända sedan lågstadiet har jag lidit av panikångest. Alltså riktiga panikattacker där hjärtat rusar och man tror att man ska dö. Jag har lärt mig att hantera min panikångest ganska bra, men i stressgia och jobbiga livssituationer vill den bubbla upp till ytan igen. Det märker jag ofta av när jag är i affärer. Tål inte ljuden och ljusen och det är svårt att bara lämna sin vagn och springa ut för att andas. Det har hänt mig flera gånger de senaste månaderna. Speciellt obehagligt är det ibland att stanna och prata med någon i affären. Då är man liksom fast och kan inte springa ut. Istället kryper kallsvetten fram och jag känner mig svimfärdig.