En kort uppdatering om mitt mående. Jag önskar att jag kunde fundera längre en på en timme i taget, men just nu kan jag inte det. Inte för att det är någon vits heller, men klart att man skulle känna sig säkrare om man kunde förutse hur en dag ungefär kommer att bli, istället för en kvart eller halvtimme.
Andningen och ångesten är det jag har mest problem med, vilket ju också hänger ihop. Det ena ger det andra. Mest galen blir jag på att jag inte kan säga vilket som är vad. Visst har jag problem med andningen i samband med lunginflammationen, men ångesten förstärker allt.
Igår började jag, eller rättare sagt återupptog jag min medicinering mot ångest. Alltså mirtazapin 15 milligram. På kvällen ungefär en timme efter att ha tagit den kände jag mig otroligt dåsig. Jag blev så sömnig och trött att det skrämde mig. Och hela dagen idag har jag känt mig halvvaken. Eller rättare sagt som om världen skulle ha krympt till en liten bubbla runtomkring mitt huvud. Men den känslan har jag nog också haft sedan jag blev sjuk.
Egentligen är det helt sjukt hur jag på något vis förväntar mig att mediciner inte ska påverka mig. Jag är hyperalert och tolkar precis allt till min egen nackdel. Tar jag en medicin och den gör mig ens en smula tröttare så är jag bombsäker på att det är måendet som går neråt och full ångest väller upp.
Jag övertolkar och överanalyserar allt. Och det är ju förstås det att jag ännu mår långt ifrån bra som gör att det blir värre. Jag har ju inte ens avslutat min antibiotikakur och det var inte ens en vecka sedan jag kom ut från sjukhuset. Klart jag inte mår bra.
Jag kanske, ifall jag är i skick, gör ett videoinlägg eller flera tillsammans med J. Jag kunde berätta lite om min situation och om hur det är att ha ångest av olika slag. Jag har sällan tagit upp den psykiska sidan av sjukdomen, eller den psykiska sidan av mig. Mest blir det att skriva om kronisk sjukdom och om instanskrigen.
Vi får se vad jag orkar med. Trots att jag är omänskligt trött så känner jag mig ändå inspirerad till att berätta om hur lätt och hur mycket psyket kan påverkas när man lever med en kronisk sjukdom.
Jag har en ny medicin för att sova, som ska vara ett bättre alternativ än insomningstabletter. Ketipinor heter den och är vad jag vet någon sorts medicin för psyket, men kan i låg dos hjälpa en att somna. Får se om jag vågar pröva den. Nackdelen med den medicin jag har nu för att somna in är att man lätt blir beroende av den och kan behöva höja dosen efter att effekten med tiden minskar. Stilnoct heter den.
Förut sov jag med Mirtazapin i väldigt låg dos, och just nu kanske jag skulle kunna somna med den också, men jag stretar emot. Det låter inte klokt, men trots att jag känner mig sjukligt trött och drogad av medicinen kan jag inte slappna av. Jag vill inget hellre, men jag stretar emot sömnen. Det är lugnet som fattas i huvudet. Det är som att gå och sova mitt i en helgalen och intensiv actionscen ur en skräckfilm. Det är inte sådär bara att trycka på stopp och lägga huvudet på kudden och sussa sött. Man måste förbereda sig och lugna sig i många och långa steg. Men när man inte har kraften till att hitta lugnet på grund av att kroppen är slut så är det svårt. Men jag försöker och jag hoppas på att det snart blir bättre.
Annars så ser jag på Rederiet. Mitt livs favoritserie som jag var helt tokig i som barn. Egentligen bara för att det utspelade sig på en båt och jag älskade kryssningsfartyg. Det gör jag ännu också. Rederiet får mig att slappna av. Just såg jag på Uno som blev hypnotiserad och fastnade i en 7-årings sinnesstadium. Reidar som blev skjuten i huvudet och ett tag senare sprang från affärsmöte till affärsmöte. Kan inte annat än skratta när jag ser på det. Det är en serie som det går bra att halvsova till. Men jag vågar nog aldrig erkänna hur många gånger jag sett serien, som i sin helhet är 318 avsnitt…
Jag har också haft ketipinor, men då som en “ta en i behov” då ångesten var som värst – jag somnade alltid inom 30 minuter, så sist och slutligen tog jag den bara om det fanns rum för sömn. Har en vän som använder den till natten. JAag har också svårt med nya mediciner, läser allt för mycket om dem och får biverkningar bara av att läsa nästan.. men här är nu alltså 2 kvinnor som har provat den och somnat skönt! Hoppas du vågar prova och att du får somna skönt och sova djupt tills det är dags att stiga upp!
Använde Stilnoct för några år sedan, utan resultat. För låg dos kanske? Nu har jag bl.a. Ketipinor 15 mg och 100 mg. 15 mg räcker om jag vill somna inom en halvtimme. 100 mg betyder rejält in i dimman. Var försiktig.