Den största delen av det vi hör och ser om kronisk sjukdom i media är en väldigt förvrängd bild av verkligheten. Här kan du läsa om konsekvenserna det kan innebära.
Alla har vi sett och läst om den svårt sjuka människan som hurtigt och modigt tar sig igenom sin sjukdom. Det krävs bara några piller för att den välsminkade människan på tv hoppar upp ur sängen och lever på som vanligt.
Den här sommaren har jag tittat på en tv-serie där en av sidointrigerna handlade om en flicka som på grund av kronisk sjukdom behövde få nya lungor. Under seriens gång hostade hon några gånger och gick omkring med en syrgasflaska.
Flickan påstod att sjukdomen orsakade slembildning i lungorna, men ändå torrhostade hon bara. Hon kunde leva som vanligt. Hon kunde till och med springa utan att bli mer andfådd än en normal människa skulle bli.
Men plötsligt efter ett läkarbesök fick hon veta att hennes lungkapacitet hade minskat drastiskt, och att hon behövde genomgå en transplantation inom kort. Ändå märktes det ingen skillnad på karaktären. Hon så lika vacker ut som förr och hon gjorde samma saker som förr.
Sjuk ena dagen, frisk den andra
När det väl blev dags för transplantation tvekade hon en liten stund, men kunde snabbt lämna ångesten bakom sig. Nästa gång man såg henne var efter operationen. Den hade gått så perfekt som den kan gå. Med välkammat hår och fin färg i ansiktet satt hon i sängen med respirator. När läkaren drog ut den hostade hon lite och kunde inte andas in på några sekunder.
Efter den lilla dramastunden började hon andas normalt och verkade må hur bra som helst. Kort därefter kunde hon promenera utanför sjukhuset och prata samtidigt. Utan några som helst märkbara andningssvårigheter. Kry och snygg. I nästa scen förväntar jag mig att hon är ute på joggingrunda.
Som en person som genomgått sex lungoperationer blir jag väldigt illa till mods. Jag tycker att det är en bra tv-serie, men varför klämma in den här löjliga och overklighetstrogna sidointrigen? Den gör ingenting annat än ger en väldigt falsk bild av verkligheten och förminskar svårt sjukas lidande. Här kan du läsa min artikel “Saker som händer i tv-serier om sjukhus som inte händer i verkliga livet.”
En falsk bild av verkligheten
Såhär porträtteras sjuka människor allt som oftast i tv. I reklamer såväl på Internet som i tv syns glada, sminkade och hurtiga människor som tar sina mediciner, och vips så får världen färg och de mår bättre än någonsin!
Vi får följa med kampanjer och evenemang som ordnas för att stöda personer som drabbats av sjukdomar som till exempel cancer och reumatism. Det är förstås väldigt fint att sådant ordnas, men än en gång får vi se folk som springer maraton, som om de aldrig någonsin skulle ha varit sjuka.
Vi ser glada, friska människor som lever vanliga och aktiva liv. Lyckoberättelserna om människor som bestiger Mount Everest trots att de saknar ett ben eller precis varit döende sprids som löpeldar på nätet. Läs mitt inlägg “Inspirationsnonsens för sjuka“.
Media formar, färgar och förvränger vår bild av sjukdom. Unga sjuka är en väldigt underrepresenterad grupp i media. I vårt samhälle finns det inget som att vara ung och sjuk. Det har jag själv fått uppleva under mina åtta år som lungsjuk. Som ung ska man rehabiliteras till varje pris. Någon annan verklighet finns inte.
Den stora massan av sjuka människor känner inte att de blir porträtterade av media på ett realistiskt sätt. Detta är ett problem med många tråkiga konsekvenser. Jag ska här gå igenom några av konsekvenserna som media kan ha en stor roll i.
Farliga och sorgliga konsekvenser
Vi inser inte hur stor risken är att vi insjuknar i olika sjukdomar. Vi tar inte nyheter och reklam på så stort allvar. En väldigt stor del av oss följer inte läkarnas ordinationer och struntar också i att göra saker som kunde förebygga att vi insjuknar i diverse folksjukdomar.
Eftersom så många inte har en aning om vad det innebär att vara sjuk engagerar de sig inte heller i hälsovården. Politiska beslut om hälsovården fattas av människor som tror att allt går att medicinera bort, och som inte har en susning om hur det är att plötsligt ryckas in i sjukvårdskarusellen. Verklighetsuppfattningen om hur det är att vara sjuk är otroligt skev.
När sjuka människor jämför sig med sjuka människor i media känner de inte igen sig själva. Det är lätt att tro att vi är misslyckade människor eftersom vi inte kan känna eller se ut som de sjuka människorna vi ser på tv eller läser om på nätet.
Vi tror att sjukdomar är ovanliga
Bristen på realistiska sjukdomsbilder och porträtteringar kan göra att vi missbedömer storleken av befolkningen som lider av sjukdom. Det kan därför också vara svår att förstå hur stor inverkan en sjukdom kan ha på vårt vardagliga liv.
Det är väldigt svårt för många, inklusive myndigheter och instanser att förstå hur en sjukdom påverkar arbetslivet, familjelivet och det sociala livet. Själv är jag en av dem som med en allvarlig kronisk sjukdom enligt instanserna ska anmäla mig som heltidsarbetssökande och utsättas för arbetsprov. Allt för att gång på gång säcka ihop och bevisa att det inte är möjligt.
Vi missar helt och hållet hur mycket psyket också påverkas av en fysisk sjukdom. Alla ser ju så glada ut i media. Sorgen, rädslorna, skräcken, hopplösheten och ångesten talas det knappt om. Det får sjuka människor att känna sig ännu mera misslyckade, vilket gör att många döljer sitt psykiska mående in i det sista.
Eget fel att man är sjuk
Det kan ge en bild av att sjuka människor inte försöker tillräckligt mycket. Folk tror att vi inte gör det som krävs för att bli tillfriskna, och därmed tycker många också att vi förtjänar vårt lidande.
Media visar oss det önskade resultatet. Inte den tunga vägen dit eller de fall som inte lyckas. Samtidigt är det viktigt att media visar att vi genom medicinering och vårdåtgärder kan tillfriskna. Annars skulle ännu fler strunta i vård och mediciner. Men balansen mellan det osannolika och det realistiska borde vara mycket jämnare än vad den är idag.
Källa: Center for advancing health
