De senaste veckorna har jag känt mig utpumpad på energi. Mina batterier laddar ju i och för sig aldrig mer än till en tredjedel max, så utpumpad i mitt fall innebär verkligen att energin är slut. När jag är sådär galet trött är det svårt att komma igång. Det hjälper inte hur många idéer till inlägg jag har i bakhuvudet, eller hur inspirerad jag känner mig. Tomma batterier är tomma helt enkelt.
Om jag nu ska ge mig på en analys om varför jag är så trött så är det nog för att jag gjort så mycket. Men droppen som fick bägaren att rinna över var blodhostan. Då rasar den lilla muren man hunnit bygga upp. Det är alltid lika obehagligt. Jag vet aldrig hur länge det ska hålla på eller vad det beror på. Det vet inte läkarna heller. Det finns liksom ingenting jag kan göra, annat än att försöka uthärda tillvaron.
Blodhostan leder till ännu mera andningssvårigheter, ångest och i värsta fall panik. När jag har det är jag sjuk både fysiskt och psykiskt. Alltså sjukare än vanligt. Det är som att drabbas av eftersviterna av en influensa. Bröstkorgen är öm. Luftrören är överansträngda. Musklerna runt bröstkorgen som sten. Huvudet helt tomt. Och för att inte nämna sömnlösa svettiga nätter.
När jag har problem med blodhosta försöker jag göra sånt som får mig att slappna av. Att spela spel på datorn är nog ett av de effektivaste sätten att få min ångest att lätta. När jag försöker klura ut hur man tämjer en viss dinosaurieart eller bygger en drömbas på en tropisk öde ö hinner jag inte tänka på sånt som ger mig ångest.
För mig är nätterna det största problemet. Då har jag ingenting att sysselsätta min hjärna med, så det är fritt fram för den att löpa amok. Under alla dessa år har jag inte kommit på en superbra lösning som skulle trolla bort min nattångest, men jag har i alla fall några små knep att ta till när det känns som värst.
Jag brukar tända en lampa och så pratar jag med J. Att äta något smått funkar också ganska bra. Antingen en smörgås (vi finlandssvenskar säger inte macka) eller en chokladbit om jag har. Vi har en tv i sovrummet så ibland ligger jag uppe sent med en Netflixserie på i bakgrunden. Ibland fungerar också poddar. Det är viktigare att poddaren har en lugn och sövande röst än vad själva ämnet är.
Det funkar också bra för mig med ansiktsrengöring. Jag häller lite rengöringsvätska på en engångstuss och fuktar ansiktet så att det blir svalt. Sen smörjer jag på en väldoftande ansiktskräm. Rengöringen och doften av krämen får min hjärna att varva ner.
Men sen finns det dom nätterna då ingenting fungerar. Oftast är det då jag följande dag har något som jag ska göra som jag inte kan ställa in. Eller något som jag helst inte vill ställa in. De här katastrofnätterna skulle jag verkligen behöva hitta nya strategier för. Jag borde lära mig att dra i handbromsen snabbare, innan hjärnan börjar lukta bränt av att ha gått på övervarv för länge.
Har du något tips för att hantera katastrofnätter?
*Bild via Canva
Jag vet inte om det hjälper mot katastrofnätter men om jag behöver varva ner försöker jag medvetet slappna av ansiktet (att känna igen spänningar i kropprn lärde jag mig på en yoga-kurs). Då slappnar också kroppen av och jag somnar oftast. Går jag på övervarv i huvudet är också ansiktet spänt.
Tack för tipset! Det låter ju som en bra idé att pröva på. Ska lägga det på minnet.
Verkar riktigt jobbigt.
Känns som att du lärt dig många saker som fungerar i vanliga fall och det är ju bra.
Då du har identifierat problemen för katastrofnätterna så får du se vad som kan göras åt saken.
Exakt vad är det som ger problem?
Oro för uppgiften?
Att inte vakna i tid?
Att inte hinna?
Att inte hitta?
Jag tror du kan lösa mycket av problemen genom förberedelser och back-up planer. Sätt flera alarm för att vakna, kolla kartor m.m. för att hitta och hinna, skriv ned dina tankar eftersom och ta med dig.
Stort Lycka till