Tailsway

Här kommer ett litet livstecken från mig. Mitt mål är ju att jag ska återuppliva bloggen det här året och skriva mera om min vardag men kronisk sjukdom. Det känns av någon anledning inte så lätt. Jag kan ju bara konstatera att tröttheten är ett av de största hindren som påverkar precis allt jag gör i min vardag. För det andra är det lungorna som krånglar. För det tredje så har jag faktiskt haft fullt upp med allt möjligt annat.

Jag har skrivprojekt vid sidan om Lungan i stormen som jag trivs med. Tillsammans med min bloggkollega Sandra som också driver en massa andra sajter, driver vi tillsammans sidan Vardagssaker. Johan är också inblandad i det hela. Han både skriver och sköter det tekniska. Utan honom skulle alla mina hemsideprojekt se helt annorlunda ut. Att blogga och driva hemsidor är ett mycket större jobb än det kanske verkar. Och på något sätt ska det hela också finansieras.

På senaste veckorna har vi återupplivat ännu ett stort projekt med J. Vi träffades via ett band som vi båda spelade i år 2010. Vid sidan om det bandet startade vi ett eget duoprojekt som är det enda musikprojektet vi har kvar. I åratal har vi planerat att banda in en skiva, men på grund av sjukdom med mera har inte det projektet blivit slutfört. Nu har vi tagit tag i saken på allvar och bandar in en hel skiva här hemma i Js hemstudio.

Läs också  8 saker jag saknar från mitt friska liv

Jag är jätteglad att vi kunnat ta tag i musikprojektet igen. För ett par år sen mitt i mitt värsta ångesthelvete var jag säker på att jag aldrig mera i mitt liv skulle kunna håll i min fiol. Jag spelade ingenting på ett par år, vilket är sjukt konstigt för mig. Jag brukar alltid spela. Tänk så mycket elände en sjukdom kan ställa till med.

Det negativa i allt det roliga är att jag har en väldigt begränsad ork. Såklart började mina lungor blöda mera än på länge just nu. Så det finns inte mycket annat att göra än att försöka ta det så lugnt som möjligt, vila och vila, samtidigt som jag måste motionera för att det ska sluta. En omöjlig ekvation.

Hur som helst. Jag är helt slut just nu, men samtidigt nöjd med vad jag åstadkommit på sistone. Underligt nog känner jag aldrig att jag gör tillräckligt. Har nog mycket att jobba på med min självkänsla. Kan utveckla dom tankarna en annan dag.

För dig som är intresserad av att följa vårt musikprojekt så kan du gilla Tailsway på Facebook eller följa oss på Instagram @tailsway. Så fort vi får musiksmakprov och en fungerande hemsida så meddelar vi om det på sociala medier. Förhoppningsvis blir det snart. Vi spelar egenkomponerad folkmusik i modern tappning. Det är kanske det vettigaste sättet att beskriva vår musik.