Känslan av att inte räcka till

it came upon a midnight clear
Bild av Bastian Müller / Canva

Ibland är det svårt att känna att man räcker till som kroniskt sjuk. Sjukdom och kronisk stress gör det svårt att känna att man duger.

Jag har haft ganska så fullt upp de senaste månaderna. Ännu en gång märker jag hur jag inte orkar med det jag så gärna skulle vilja orka. Det som är roligt blir till stressmoment som är svåra att hantera. Oftast slutar det med att jag är lättirriterad eller att jag får någon typ av sammanbrott. I värsta fall slutar det med att jag ligger och gråter och är helt slut.

Ändå fortsätter jag att göra det som jag tycker att är roligt, som att skapa musik till exempel. Problemet är mera det att jag har för höga krav på mig själv och vad jag ska orka med. I grund och botten är det den långvariga sjukdomen som har tärt på min självkänsla. Åratal av besvikelser och misslyckanden på grund av bristande fysisk och psykisk ork kan till slut göra att man inte tycker om sig själv längre.

Kronisk stress i skymundan av sjukdom

En natt när jag inte kunde sova läste J om hur kronisk sjukdom kan orsaka en långvarig stress. På grund av allt sjukdomen ställer till med går man omkring och är konstant stressad i åratal. Det är inte bra för hälsan på något sätt.

Läs mer:
Kanske i ett annat liv - om krossade drömmar

Ändå förtränger jag ofta faktum att jag är belastad på det viset. Stressen har blivit en del av mitt liv som jag nästan inte lägger märke till. Inte förrän det är för sent och jag får ett känsloutbrott. Själva utbrotten skäms jag för. Varje gång jag får ett leder det till att jag tycker lite mindre om mig själv.

Just nu känns det som om jag går på minus. Jag hatar inte mig själv, men jag har svårt att tycka nånting bra. Känner inte stolthet över saker jag gör. Inget är tillräckligt bra.

Jag har saker att jobba på med min psykiska och fysiska hälsa. Och jag kommer att skriva mera om det här i framtiden. Det behöver bearbetas. Jag märker hur hård jag är mot mig själv. Och egentligen är det inget nytt. Sån har jag alltid varit. Nu känner jag att jag är i akut behov av att försöka ändra på det, men det är lättare sagt än gjort.

Kanske du känner igen dig i något av det jag berättar om?

Vill önska god jul med en jullåt

En sak som jag har åstadkommit den senaste veckan är att jag har bandat in och producerat en cover på en julklassiker. Låten heter ”It Came Upon a Midnight Clear”. Det är en dikt från 1850-talet som jag tycker är trösterik och vacker.

Läs mer:
Min panikångest började i lågstadiet

Jag har försökt utmana mig själv och försökt sjunga med känsla. Att sjunga inför folk tycker jag är skrämmande. Och dessutom svårt att göra med mina lungor. Men att försöka och våga är i alla fall ett steg i rätt riktning tycker jag.

Så jag vill önska er en god jul med ”min” jullåt som jag gjorde som ett bidrag till en musikproduktionsutmaning jag deltog i. Hoppas den kan ge dig lite julstämning och tröst!

Jag kommer att satsa mer på att skapa musik i framtiden under namnet PernyeCat. Gå gärna in och följ mig om du är musikintresserad. Jag har en hemsida där jag bloggar om min musikresa. Alla viktiga länkar till PernyeCat hittar du här. Skulle bli jätteglad om du ville följa mig! Jag vardagsbloggar lite på PernyeCat också, men lägger då lite mindre fokus på sjukdom. Det är min lilla plats för att hämta ny energi.

Önskar dig en god jul och ett gott nytt år!

Du är varmt välkommen att bli en del av vår fina gemenskap på sociala medier!
Dela

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *