Det fysiska måendet hänger starkt ihop med det psykiska måendet. Ibland mår vi dåligt så länge att vi helt enkelt blir vana med det, och inser inte att vi behöver hjälp med att hantera våra tankar.
När man är kroniskt sjuk går ofta både det psykiska och det fysiska måendet i vågor. En del mår bättre ibland, medan andra sjunker ner i djupa årslånga svackor. Människan är en helhet. Det tål att upprepas. Det psykiska måendet hänger starkt ihop med det fysiska måendet. Ibland mår vi dåligt så länge att vi helt enkelt blir vana med det. Motgångarna kommer på rad och gör att vi sakta vänjer oss med en inre destruktiv dialog som vi har med oss själva.
Psykisk ohälsa är tyvärr ännu i denna dag väldigt tabubelagt. Folk som lider av kroniska fysiska sjukdomar skäms och tror att de är svaga människor om de inte orkar härda ut psykiskt. Steget till att söka hjälp för sitt psykiska mående är oändligt stort för många. Dialogen man haft med sig själv i så många år har blivit till ett inrotat spår i hjärnan som man till slut inte själv kan ta sig ur. Många är helt omedvetna om att något är väldigt fel.
Svårt att inse att man mår psykiskt dåligt
Ibland blir det svårare att inse att man mår psykiskt dåligt ju längre tiden går. Speciellt i de lite äldre generationerna kan psykisk ohälsa uppfattas som något väldigt skamfyllt, fastän det är världens mest naturliga sak när man varit sjuk så länge och upplevt så många motgångar.
Det här är några vanliga tankar som många kroniskt sjuka har. Har du ofta många av dessa nedanstående tankar tyder det på att du verkligen inte mår psykiskt bra. Och det är verkligen inget att skämmas för. Det är tecken på att man är deprimerad och borde ses som hjärnans varningssignaler på att man borde söka hjälp. Ibland kan det räcka med att anförtro sig åt någon närstående, men ofta behöver man professionell hjälp för att ta sig ur de riktigt djupa svackorna.
Det här är inget officiellt depressionstest. Utan det är exempel på tankar som man kan behöva hjälp av ett proffs att hantera. Här kan du göra ett självtest för depression. Men för att diagnostisera en depression behöver du kontakta vården. Läs också gärna mitt inlägg om mäns depressioner som ofta ter sig annorlunda än kvinnors och är därför underdiagnostiserade.
32 svarta tankar som kroniskt sjuka har
- Min sjukdom och allt som händer mig är ett straff.
- Mitt liv är värdelöst och meningslöst.
- Jag är inte accepterad av någon.
- Jag är inte värd att få jobba kvar på min arbetsplats.
- Det finns ingen som vill hjälpa mig.
- Jag är en börda för människorna runt omkring mig.
- Jag är en belastning för sjukvården.
- Folk hör bara av sig för att de känner sig skyldiga till det.
- Jag vågar inte visa att jag har en bättre dag eftersom folk kan tro att jag ljuger om min sjukdom.
- Alla tror att jag ljuger om min sjukdom.
- Folk ser ner på mig för att jag är sjuk.
- Det är så synd om mig som råkar ut för allt. Det finns inget jag kan göra för att må bättre.
- Ingen skulle förstå mig om jag berättade om hur jag mår. Ingen orkar lyssna.
- Man måste bita ihop och uthärda att bli illa behandlad.
- Det är ingen idé att söka psykisk vård. Ingen kan hjälpa mig.
- Jag måste hålla ihop inför familj och vänner.
- Jag måste jobba hårdare för att jag är sjuk. Jag kan inte prioritera vila eller mina hobbyer.
- Ingen annan ska behöva rätta sitt liv efter att jag är sjuk. Mina familjemedlemmar måste få göra allt precis som dom gjort det förut, och dom måste för göra allt som dom vill.
- Om min partner, familj eller vänner lämnar mig är det för att jag inte är värd deras tid.
- Allt ansvar ligger på mig, hur svårt jag än har det.
- Jag är en belastning för skattebetalarna. Jag bidrar inte med något till samhället.
- Det finns ingen läkare i hela världen som skulle bry sig om mig.
- Alla andra patienter är viktigare än mig. Speciellt de yngre.
- Jag måste gå igenom allt själv. Det finns inga nya vänner att få.
- Mitt psykiska mående är oviktigt. Ingen läkare skulle ta mig och min sjukdom på allvar om jag också söker psykisk hjälp.
- Jag är till sådant besvär för andra att jag inte har något att säga till om. Jag måste dansa efter alla andras pipa.
- Jag är en svag människa som inte klarar av att bli friskare.
- Jag känner mig skamfylld för att jag med min dåliga ekonomi köper något åt mig själv som jag vill ha. Jag förtjänar ingen belöning för något.
- Folk tycker att jag ser hemsk ut sen dess att jag blivit sjuk. Jag vågar inte visa mig ute.
- Jag förtjänar att vara ensam och kommer alltid att förbli det.
Dessa tankar är inga sunda tankar. De gör livet tyngre för dig som redan har det svårt. Tankar som dessa bör tas på allvar. Det är aldrig försent för att söka hjälp, och man gör det både för sin egen och sina anhörigas skull. Det är verkligen inget att skämmas för. Tvärt om kan man vara stolt över sin goda självinsikt och sitt mod. För det krävs ofta mod för att söka hjälp.
Jag är tacksam för att jag inte lider av depression eller ångest. Det måste vara jobbigt!
En tanke som dök upp i mitt huvud när jag körde bil. “kan jag inte få krocka med en älg eller köra av vägen så jag får lite semester”
Man kämpar i en sådan slö takt att man hinner inte med de krav man har på sej. Man känner att man inte har tid med ledighet eller semester. Den lilla ork man har får man ge på att få in någon inkomst över huvudtaget. Man har inte rätt till semester, inte rätt till vård.
Men om en olycka dykte upp och man blev skadad känns som ända gången man faktiskt skulle kunna få vård, bli ompysslad och äntligen få vila sej utan att skämmas.
En hämsk tanke jag vet. Går i terapi nu. Men kan ändå inte tro att jag är ända som tänker så.