Varför bryr vi oss inte om våra medmänniskor?

Här i Finland börjar coronasmittan sprida sig allt snabbare. Vår regering arbetar därför hårt för att vidta åtgärder innan läget blir lika dystert som i andra länder. Skolorna är stängda med undantag för klasserna 1-3. Men det rekommenderas inte att man skickar sina barn till skolan om det inte är absolut nödvändigt.

Restauranger, nattklubbar och pubar stänger. Ekonomin lider och företag är tvungna att gå i konkurs. Just nu förbereder regeringen att avgränsa hela Nyland. Det vill säga landskapet runt huvudstaden Helsingfors. Ett stort område alltså.

Cirka 600 intensivvårdsplatser

Folk isolerar sig i hopp om att vi snabbare ska minska sjukdomsfallen och dödsfallen. Ju effektivare vi kan bromsa smittan desto mindre belastas sjukvården. Vi har totalt cirka 600 intensivvårdsplatser i Finland. Vi vill absolut inte att vi ska hamna i en situation där läkarna blir tvungna att välja vem som får en respirator och vem inte.

Vi har sett svart på vitt hur det har gått i andra länder som till exempel Kina, Spanien och Italien. Ändå finns det stora mängder av folk som fullkomligt struntar i allt. De tycks leva i någon annan verklighet. De far och flänger, går på kaffe med vänner, shoppar och lever livet. Ungefär som om ingenting skulle ha hänt.  De tror att de inte kan smitta någon annan eftersom de själva inte känner sig sjuka.

Läs mer:
Min bästa ångestdämpande medicin

Jag vet inte hur det har kunnat undgå så många att man kan bära på viruset i ett par veckor innan symptom dyker upp. Trots att man känner sig kärnfrisk kan man vara bärare av smittan. En del verkar inte ha någon respekt för människoliv alls. De tycker mest synd om sig själva för att de inte kan eller får göra vad de vill just nu.

Folk bryr sig inte

Skulle folk från början ha följt regeringens rekommendationer skulle vi knappast behöva vidta sådana här kraftiga åtgärder. Vilka förbud vi än får i framtiden så förvånar det inte mig. Folk verkar ju inte bry sig ändå. De åker till andra städer och ut till sina stugor i allsköns ro trots att de kommer från områden där väldigt många är smittade.

Folk beter sig just nu som trotsiga tonåringar. ”Jag tänker minsann inte följa reglerna”, ”Jag måste ju få det ena och det andra”. Vuxna människor är rena rama barnrumpor. Det tycks vara väldigt svårt att i några veckors tid göra något gott för mänskligheten. För väldigt många människor är det otroligt svårt att inte få göra det man själv vill hela tiden.

Jag tycker det är jättetråkigt att det är så här. Samtidigt är jag inte förvånad. Tycker att samhället har blivit allt mer egoistiskt de senaste tio åren. Ändå är det svårt att fatta hur man i en sån här situation kan sitta och tycka synd om sig själv? Hela världen sitter ju i samma båt.

Läs mer:
En vecka jag vill glömma

Själv sitter jag och hostar blod igen. Eller som vanligt kan man väl säga. Har känt mig sjuk länge och hoppas verkligen att jag kan undvika sjukhusvistelse just nu. Åtminstone finns det mycket att skriva om just nu, så jag lär inte ha brist på inspiration till blogginlägg i alla fall.

*Bild via Canva av Artem Vartinsin

Du är varmt välkommen att bli en del av vår fina gemenskap på sociala medier!
Dela

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *