Jag har en whiplash-skada sedan -89 med svår värkproblematik som följd. Domningar i händer, sjukt svår huvudvärk, nackvärk samt diverse minnesluckor och svårt för att koncentrera mig. Blev till slut 50 % förtidspensionerad med allt vad det innebär, utanförskap bland annat.
Jag lider dessutom av ulcerös kolit som blommade ut första gången ordentligt – 92. Jag har legat inlagd vid flera tillfällen med svåra smärtor och blödningar ca åtta månader /år. Min kropp kan inte ta upp järn så jag måste få injektioner lite nu och då. Jag har även blivit tvungen att äta en hiskelig massa kortison genom åren, så mina tänder har tagit mycket stryk.
“Bet i en bulle på jobbet en dag och käken smällde till!”
Blev även diagnostiserad med artros i tummar och knän till att börja med, som sedan spred sig till fötterna och käken. Jag måste gå med specialskor eftersom ena foten vred sig mer och mer. Bet i en bulle på jobbet en dag och käken smällde till – PANG! Den hoppade ur led och blev aldrig återställd, men jag kämpade och kämpade med övningar och yoga. Idag är jag i princip återställd men väldigt känslig.
Visste inte då det jag vet idag – att jag skulle genomlida så kolossalt mycket smärta och ångest i så många år. Då visste jag inte heller att jag hade Aspergers syndrom. Den diagnosen fick jag i år.
“Jag har gråtit floder och haft självmordstankar”
I hela mitt liv har jag lidit av ångest, stress, sensorisk överstimulering, värk, domningar, minnesluckor, känt utanförskap och blivit mobbad. Jag har åkt in och ut på medicinska avdelningar och vårdcentraler. Jag har träffat en uppsjö av psykologer, sjukgymnaster och läkare, gråtit floder och haft självmordstankar.
Jag har testat i princip alla dieter som finns. Allt för att försöka hitta en utväg, ett sätt att överleva. Jag har också testat droger och drack för mycket ett tag och rökte dessutom som en borstbindare. Jag försökte bli religiös o gick med i olika samfund.
“Idag så är jag en ganska lycklig människa”
Idag så är jag en ganska lycklig människa, och väldigt tacksam för att jag inte gav upp! Min Whiplashskada och artros är under kontroll. Jag är fri från alla stimulantia, (jobbar lite med socker fortfarande – en kaka då och då)…
Min hjärna är inte lika stressad som förr. Tack vare verktygen jag fått och vetskapen om min Asperger. Jag skrattar allt oftare. Idag känner jag att jag VILL LEVA. Idag är jag stolt, relativt trygg och stark. Livet har misshandlat mig rejält men jag har fan tagit revansch.
Idag önskar jag inget hellre än att jag kunde få nå ut till andra, hjälpa och stötta vid behov.
