I år vill jag återuppliva bloggen

Det nya året har börjat. Det har fortsatt helt i stil med förra året. Bronkit, bronkit och mera bronkit. För några dagar sen gjorde jag det stora misstaget att pröva om slemlösande tabletter skulle hjälpa mig, vilket resulterade i århundradets slemflod. Det bara rann ur mig. Hann knappt hosta i den takt det kom. Efter slemtsunamin var jag fullständigt slutkörd. Bröstkorgen var öm och kändes som om den skulle vara gjord av stål.

Idag var det dags för att ta mina vanliga runtinblodprover på universitetssjukhuset. Döm om min förvåning när jag kom dit och hela labbet låg i mörker. Tydligen hade jag bommat att det var helgdag idag, så det var bara att åka hem igen och försöka på nytt ”tidigt” imorgon.

Vill förändras och må bättre

Nu när ett nytt år börjar känner jag att jag behöver få till en ordentlig förändring. Det finns en hel del saker i mitt liv som jag behöver få bukt på. Ända sedan jag totalkraschade våren/sommaren 2017 har jag bara försökt överleva. Allt med mitt mående har bara blivit sämre. Jag menar både det fysiska och det psykiska. Att blogga om det har känts för tungt. Därför fokuserade jag mera på artiklar än hederliga gamla blogginlägg förra året.

Av någon anledning har det känts för svårt att skriva om mitt mående. Det har blivit så mycket fokus på det. Hur mycket jag orkar med beror på mitt mående. Allt i mitt liv kan inte handla om sjukdom 24 timmar om dygnet. Därför har jag startat lite nya skrivprojekt på sidan om, så att jag kan vara kreativ på flera sätt. Bland annat har jag och J tillsammans startat en sida med pyssel, recept, quiz, lekar med mera som är högtidsrelaterade.

Sidan har fått namnet festligatider.se och har på kort tid blivit både ett jätteroligt och lyckat projekt. Hoppas du också hittar dit. Det kan vara bra med lite annat trevligt att tänka på mellan varven.

Många som är sjuka tycker ju att högtider och liknande bara är deprimerande. Och det är helt okej att tycka så. Det beror på allt negativt som man relaterar till högtiderna. Allt man känner att man borde göra. Stå ut med släktingar man egentligen inte vill träffa. Eller så känner man sig bara utanför. Så egentligen är det ju inte själva högtiderna som är av ondo, utan känslorna de medför.

Inget fel på min iver

Som sjuk behöver man skapa sig nya rutiner och traditioner, och begränsa och utesluta det som man inte längre orkar med. Först då kan man börja släppa allt “högtidshat”. För mig känns det bara roligt med att fixa ihop lite högtidsrelaterat pyssel. Om jag kan bli ivrig och glad av att måla en bild på påskharen så får jag se det som min medicin.

Min iver är det inget fel på, tack och lov. Jag har massor med idéer och inspiration för Lungan i stormen och alla övriga projekt. Det är att balansera allt som är det svåra. Och att låta mig själv vila. Till och med roliga saker kan det bli för mycket av. Därför måste jag bli bättre på att låta mig själv gå i ide mellan varven. Allt för ofta känner jag att jag på något vis måste prestera. Tycker att det är synd att mina sidor gapar tomt. Men det gör dom väl egentligen inte. Jag har ju producerat massor av material som ligger uppe.

Mina största mål med 2020

Mitt största mål det här året är att försöka börja må bättre. Det betyder att jag måste bli av med mina depressionskilon också. Att banta är inte så lätt när man mår dåligt. Men de extrakilona är direkt relaterade till min andning och mitt mående. Därför måste jag försöka. Jag vet att det kommer att hjälpa mig i slutändan. Får bara ta det långsamt.

Ett annat stort mål är förstås att bli snällare mot mig själv. Om jag inte orkar med något så orkar jag inte. Då får det vänta. Det gäller i princip allt. Och ännu ett stort mål är att försöka återuppliva det traditionella bloggandet om min vardag. Jag tror att ärliga blogginlägg kan vara till ett stöd för både mig och för dig som läser.

Jag vill inte att mina blogginlägg bara ska bestå av en massa upprabblande av vad som hänt de senaste veckorna eller månaderna. Jag kanske kunde ta upp mera allmänna tankar om att vara sjuk. Tror det skulle kunna ge mig mycket. Jag behöver förändras och att få ut mina tankar i ord kan verkligen hjälpa mig på traven. Och alla blogginlägg behöver definitivt inte bli så långa som det här.

Kampen för stöd fortsätter

Det sista jag tänker berätta om i det här inlägget är min oändliga strid för att få rehabiliteringsstöd från Folkpensionsanstalten (FPA – Finlands motsvarighet till Försäkringskassan). Eftersom jag tidigare blivit nekad stöd för min lungsjukdom har jag de senaste åren lyckats få stöd för min psykiska ohälsa. Nu är det slut på det. Jag fick nyligen beslutet att jag inte längre kan få understöd för min psykiska ohälsa. Dessutom tycker dom att min lungsjukdom är stabil. Jag ska kunna arbeta helt enkelt.

Eftersom jag hållit på med det här tragglandet i många års tid nu kom beslutet inte som en överraskning. Det jag har lärt mig nu är att det absolut inte är någon vits att ta det personligt och att älta och gnälla. Det är systemen som är helt upp åt skogen. Det finns ingen speciell människa som gör något åt mig. Om jag hakar upp mig på det här kommer jag att må hundra gånger sämre och det kommer att ta många flera år för mig att kunna börja må ens lite bättre.

Så det är vad det är. Jag får ta en sak i taget. Det här är min vardag och jag får be om hjälp när jag behöver det. På något vis klarar vi oss. Jag vet att jag inte kan jobba. Jag vet att jag är sjuk och jag vet att dom har fel. Får prata med läkare igen och den här gången försöka få ett riktigt jäkla bedrövligt intyg för min lungor. Ett som dom förhoppningsvis inte kan ge avslag på. Känns bara lite jobbigt att behöva ta tag i det här, igen. Men man har liksom inget val.

Jag hoppas att ditt år har börjat så bra det nu kan börja. Om inte så hoppas jag att vi tillsammans kan ta oss igenom kommande år här på Lungan i stormen. Det känns verkligen bra att jag fick det här blogginlägget skrivet.

Vill du läsa mera blogginlägg?

Berätta gärna för mig vad du önska läsa om på Lungan i stormen. Vill du höra mera om min vardag och mina tankar kring livet med kronisk sjukdom i form av mer “traditionella” blogginlägg? Lämna gärna en kommentar. Och så där du jättevälkommen att följa mig på Facebook och Instagram @lunganistormen också. Vi är ett riktigt trevligt gäng som diskuterar allt kring kronisk sjukdom och lite till.

Gott nytt år!

*Bild av DaLiu via Canva