Söndag är en bra dag för att reflektera över veckan som gått. Idag har jag suttit och funderat över hur olika veckodagar påverkar mitt mående.
Många friska skulle kanske tänka att veckodagarna flyter ihop för en sjukskriven människa, men så upplever inte alltid jag det. Tvärt om har man som kroniskt sjuk mer att göra och hålla reda på än många vanliga friska människor. Vi har en vardag om än lite annorlunda.
Jag har klarat av att leva ett relativt normalt liv och levt en ganska så normal vardag tills dess att jag fyllde 25 år. Studierna klarade jag av trots många och långa mystiska sjukdomsskov, med nöd och näppe. Jag hade till och med något smått jobb ibland någon kväll eller någon vecka på sommaren.
Här tänkte jag gå igenom alla veckodagar och berätta ungefär hur jag upplever dem nu för tiden. Alltså efter att jag blev sjukskriven.
Vi börjar med måndag
Jag känner mig trött och seg varje morgon, så jag skulle aldrig mer lägga märke till att måndagar är extra jobbiga på något sätt. Det är ändå en veckodag som för med sig blandade känslor för mig. Sjukvården har öppet igen så att man kan ta itu med allt man försökt förtränga under helgen. Samtidigt är det ju en lättnad att läkarna finns på plats om man behöver dem.
Tisdag – en rätt så vanlig dag
Från min skolgång minns jag att jag var som allra tröttast på tisdagar. Det var säkert tröttheten efter helgens program som gjorde sig påmind. Det är lägen sen jag haft något speciellt program på helgen. För mig är tisdag ungefär som alla andra veckodagar. Inget jättespeciellt. Bara den lilla grejen att jag vet att följande veckodag är onsdag och det är aldrig roligt för mig.
Onsdag – cytostatikans dag
Onsdag är dagen då jag tar min cytostatika. Två gula starka piller som med åren gett mig mera biverkningar. Tröttheten som kommer de följande dagarna är enorm. Jag känner mig ofta sjuk redan på onsdag kväll. Kan känna mig hängig och förkyld, som om man skulle ha början till en influensa. Ibland känner jag mig yr och konstig. Men oftast om det inte är något speciellt med måendet kan största delen av onsdag vara ganska normal.
Se en video där jag berättar om cytostatikan methotrexate som jag tar.
Torsdag – biverkningarnas dag
På torsdagar har cytostatikan som mest biverkningar. Då känner jag mig rejält utmattad. Jag brukar säga att dagen känns svart. Medicinen påverkar mig både fysiskt och psykiskt. Oftast brukar jag ändå klara av att göra något, som till exempel att arbeta på mina hemsidor. Det gör jag under alla veckodagar. Jag har för tillfället inga skilda arbetsdagar, utan gör jobb när jag har lust och en gnutta ork.
På fredag vill jag ta det lugnt
Fredag har alltid känts som en speciell dag för mig. Det är ju då veckan tar slut och man får njuta av att inte göra någonting i flera dagar. Den känslan sitter nog fortfarande i, trots att jag inte studerar eller åker någonstans på jobb. På fredagar har jag ofta lust att se på tv-serier eller filmer och äta tacos eller varma smörgåsar.
Fastän jag ofta mår dåligt har jag en bra känsla på fredagar. Men sen kan den här veckodagen samtidigt innebära att jag inte får kontakt med mina läkare. Mår jag dåligt kan det ibland ge mig fredagsångest.
Lördag brukar vara en arbetsfri dag
På lördagar har jag alltid försökt ta det lite lugnare. Jag gjorde aldrig läxor på lördagar under hela min uppväxt. Tycker att man åtminstone kan ha en dag som är fri från måsten. Vi brukar inte göra något speciellt på lördagar. Ibland träffar vi mina föräldrar och äter tillsammans och pratar en massa strunt. Jag har försökt att inte arbeta med hemsidorna på lördagar, men för tillfället har jag skippat den regeln. Jag gör när jag kan och orkar.
Söndag är bloggens dag
På söndagar sitter många hemma och surfar på nätet. Det är en utmärkt dag för att pyssla lite med hemsidorna. Jag känner inte så mycket vemod på söndagar. Ibland har jag saker jag måste ta itu med under vardagarna, som att ringa till sjukvården, boka tider med mera. Sånt förtränger jag helst under helgen.
När veckodagar flyter ihop
Många kroniskt sjuka känner att alla veckodagar flyter ihop. Det är inte alltid lätt att känna att livet är meningsfullt när det flyter på som i en enda dimma. Då är tacksamhetsdagboken ett bra sätt att börja notera och minnas det som faktiskt är bra i vardagen.
Du kan läsa mitt inlägg “Viktigt att kunna hitta de små ljusa stunderna“. Det handlar om de positiva hälsoeffekterna av att skriva tacksamhetsdagbok.
Vilka veckodagar är speciella för dig?
Hur känner du för veckodagarna? Finns det någon dag som medför någon speciell känsla för dig? Eller är alla veckodagar likadana?
Jag gillar fredagar och söndagar. Vilken kul inlägg 😊
För mig är bara onsdagen medicinlådans dag, det kan dyka upp något med dottern om jag är frisk och hon och kollegan har lite dagbarn! 😀
Just nu är jag sjukskriven men jag tycker jag har svårt med dagarna när jag jobbar, allting liksom flyter ihop. Jobbar som personlig assistent och man jobbar väldigt oregelbundet så ibland är det svårt att hålla isär allt.
Skönt att du ändå verkar ha/känna någon form av struktur. Själv har jag ingen speciell dag sådär pga de oregelbundna tiderna men alla lediga dagar är guld värt haha.
Tycker att mina dagar också flyter ihop. Jobbar oregelbundet, så märker att jag har inget att “hänga upp ” mina dagar på. Speciellt nu då vi byter schema var fjärde vecka.
Ditt blogginlägg visar så tydligt hur tidskrävande att vara sjuk kan vara. Många reflekterar nog inte över att vissa mediciner upptar flera veckodagar, från det att man tagit dem till det att biverkningarna börjat lägga sig något. Sen när det biten med att mitt upp i måendet finna ork att prata med sjukvården, gå på rehabilitering etc. Det gör mig glad att läsa att söndagen ändå kan vara en ganska bra dag, full av inspiration och fix.
Jag jobbar trots min värk, hjärntrötthet och mina följdsymtom. Men jag distansjobbar som frilans, så jag kan lappa ihop arbetsdagarna hyfsat. Jag upplever ofta att dagarna mest flyter ihop i ett töcken av hjärndimma, tyvärr. Ibland tröttar arbetet ut mig så mycket att jag inte orkar göra något annat än att just jobba och ha ont, då rörs dagarna samman ännu mera. Jag vet ännu inte riktigt hur jag ska förhålla mig till min geggamoja av dagar. Men visst har jag också bra dagar och i takt med att jag lär mig mera om mig själv blir jag bättre på hitta ett slags struktur.
Tack för ännu ett läsvärt blogginlägg om livet med kronisk sjukdom. Var rädd om dig!
Tack för att du delar med dig! 🙂 Jobbigt att ta sig igenom en arbetsdag när man är så hjärntrött. Samtidigt kan jobbet ge mycket vardagsglädje. Svårt det där med att hitta en bra balans.