Som jag tidigare har berättat har jag inte fått något ekonomiskt stöd alls från Folkpensionsanstalten (finska motsvarigheten till försäkringskassan) sedan juni. Jag har ansökt med lungläkarens b-intyg om samma stöd som jag haft tidigare alla dessa år. Stödet är en form av invalidpension och kallas för rehabiliteringsstöd. Jag ansöker om det eftersom jag inte har rätt till vanlig sjukdagpenning. Till rehabiliteringsstödet hör ett speciellt bostadsbidrag som är lägre än det allmänna bostadsbidraget. Det kallas för pensionstagarens bostadsbidrag. Det är det enda bostadsbidraget jag i min situation har rätt att ansöka om. Det vet jag av erfarenhet.
De här stöden ska fattas beslut om inom åtta veckor. Det har nu gått cirka 18 veckor och jag har ännu inte fått något stöd, men däremot ett beslut. Kanske någon minns att jag skrev om att jag ringde fram och tillbaka mellan FPA och mitt pensionsförsäkringsbolag Veritas? FPA sa att dom inte kan göra beslut före Veritas och Veritas att dom inte kunde göra sitt beslut före FPA.
Inte berättigad till någon form av pension
Nå nu har Veritas äntligen fattat sitt beslut, och gissa vad de kommit fram till? Jo, att jag INTE är berättigad någon form av pension/stöd alls! Enligt dem är jag fullt arbetsförmögen. Ifall någon är intresserad av att höra lite om deras motiveringar jag ta dem i korthet här. Det var en hel A4 med text…
Enligt deras bedömning är min arbetsförmåga inte längre nedsatt på det sätt som avses i lagen för att jag skulle kunna få deltids- eller heltidspesnion.
De skriver att de har beaktat mitt medicinska tillstånd samt övriga faktorers inverkan på min funktionsförmåga.
Min nuvarande funktionsförmåga beskrivs som tillfredsställande
Det står också att jag lider av en sjukdom som fordrar konstant vård, och att jag lider av depression som nu för tiden är under kontroll med medicinering. Men trots det så förväntas jag kunna arbeta med merkonom- eller kostrådgivaruppgifter. Enligt deras bedömning så är det bara fysiskt tunga arbeten som jag inte klarar av.
100 % arbetsförmögen enligt Veritas
Sedan skriver de om att full invalidpension beviljas man om arbetsförmågan är nedsatt med tre femtedelar, och deltidsinvalidpension beviljas man om arbetsförmågan är nedsatt med två femtedelar. Men enligt Veritas bedömning så är jag alltså 100 % arbetsförmögen.
Jag kan inte i vilket fall som helst få något från Veritas eftersom min arbetspension är ca 4 € i månaden, men deras felaktiga beslut påverkar ändå FPA som ska betala ut stöd till mig.
Så nu sitter jag här än en gång, slut i huvudet och trött i kroppen. Igår var jag ut en liten stund och handlade mat. Bar en liten kasse med det nödvändigaste från affären till bilen och när jag kom hem var jag så slut att jag mådde illa och blev sittandes resten av kvällen. Idag vaknade jag outsövd, igen.
Att bli misstrodd och missbedömd av alla instanser tär på den psykiska orken
Jag känner mig så hopplös! Jag blir ju misstrodd och missbedömd av alla instanser. Och den där utredningen av min arbetsförmåga som jag ska på till det finska företaget innebär att ja måste ha krafter för att kämpa för min sak och på ett annat språk än mitt modersmål ännu till. Det känns som om jag inte kan förklara hur jag mår, hur jag än försökt här i åratal. Man skulle ju tro att det är läkarnas sak att ta ställning till vad jag klarar och inte klarar, men de har ju sagt att de inte gör det och skickat mig till det där Verve.
Måste vända mig till besvärsnämnden
Nu måste jag försöka vända mig till besvärsnämnden och överklaga det här idiotiska beslutet. Det är en helt annan instans utan påverkan från FPA eller Veritas, vad jag förstår. Men att hitta orken är svårt. J sade igår att jag har ju folk som hjälper mig och att jag måste komma ihåg att jag inte är ensam. Tack och lov är det ju sant. Men fortfarande gör sådana här beslut att jag känner mig mer och mer som en bedragare. En lat jävel som ljuger om min sjukdom för att få sitta hemma på soffan. Om de inte ens anser att jag har rätt till deltidspension.
Det känns ändå som att jag gör mitt allt för att förklara hur jobbigt jag har det, men det räcker inte till. Jag är för snäll. En snäll idiot som aldrig kommer någon vart. Var ska jag hitta krafterna till att spela en jävlig och envis skitstövel som håller uppe stridsyxan för att ta sig vidare genom alla hinder och väggar? Jag har inte sådana krafter helt enkelt, och jag är till naturen en människa som har svårt för att stå upp för mig själv. Det kräver mentala krafter och mina går redan på sparlåga.
Så vad gör jag nu? Det är bara att fortsätta traska i den här oändliga sörjan.
Helt ofattbart…. hur KAN det vara så?
Kram <3
Jaa du… man förstår inte. Tack för ditt stöd! 🙂
Kanske du borde vända dig till patientombudsmannen? För nog kan man (väl?) få hjälp och stöd av dem, att driva sin sak, om man själv inte orkar p.g.a sjukdom? Jag vet inte om det är så, kanske det bara gäller direkt sjukhusrelaterade ärenden, men man tycker att det borde finnas någon som man i ALLA typer av vård-relaterade ärenden kan vända sig till? Du behöver ju helt klart få hjälp och man ska inte behöva ORKA kämpa SJÄLV då man redan är så mycket “på minus” från förr, just som kroniskt sjuk och trött.
bland så krävs det mera än vad man har, men man har inget annat val än att bita ihop och härda ut, kämpa, ORKA ORKA ORKA och vanligtvis kommer man sig upp, om ändå tillfälligt, men ändå tillräckligt länge för att hinna känna DET DÄR som sedan i slutändan gör det värt att fortsätta kämpa. Kalla det livsglädje eller vad du vill. DET där, som man så lätt tappar bort under de där mörkare stunderna som tyvärr, ofta blir fler än de goda.
Kämpa på, det finns inget annat!
Tack för kommentaren! 🙂 Ibland funderar man nog hur man orkar, men det är ju som du säger, man har ljusare stunder också och det gör ju förstås att man inte tappar kämpaglöden. Och man har ju inte heller något annat val än att försöka.
åh herregud vad arg jag blir!!! Mitt egna klagande på att FPA straffar arbetslösa som tjänar mer än 300 euro/mån med minimalt stöd känns som lite piss i havet, med tanke på att mina föräldrar trots allt försörjt mig under ett år nu och jag ju i slutändan klarar mig på den lilla slant jag får, och tack vare föräldrarna kunnat spara en del av pengarna istället. Att du verkligen inte kan få en enda cent är helt otroligt…! Har socialen hjälpt med de nödvändigaste utgifterna på sistone, eller har era familjer behövt hjälpa er för att ni ska kunna betala er hyra och få mat på bordet? Inget fel alls i att föräldrar hjälper till, men då undrar jag varför vi ens har FPA och andra sociala tjänster, om vuxna människor ska va tvugna att be föräldrarna om hjälp när inte staten gör det. Hit med medborgarlön om instanserna ska sjunka så här lågt och inte ens kan sköta sitt jobb på ett förnuftigt sätt säger jag bara -.-
Min man har haft lite ströjobb här och där och då när jag har fått stöd har vi på något sätt lyckats klara av att betala det allra nödvändigaste. Socialen är väldigt stränga. Dom ersätter inte kostnader som bil som vi absolut behöver, och man ska ha haft helt tomma konton i flera månader för att få utkomststöd. Vi sökte efter det en gång i februari och det var en lång och invecklad process med dagar av pappersarbete och vi höll inte på att få någonting alls för att vi hade fått lite skatteåterbäring tre månader tidigare i december. Nu har min man arbetat i augusti på deltid och ska arbeta igen i november så det gör att vi inte har stora chanser att få någon hjälp därifrån. Man kan försöka, men med 99%s säkerhet får vi ingenting. Det är sjukt. De enda andra som har hjälpt till ekonomiskt och stöttas oss på alla tänkbara sätt är mina föräldrar. Och jag tycker också att det är så dumt att föräldrar ska behöva försörja sina vuxna barn, men vad gör man när man är desperat?! När man inte hittar någon annan utväg och allting går så trögt framåt. Det blir ju så att dom hjälper eftersom dom ju vill att vi ska få lugn och ro och inte stressa ihjäl oss, för vi mår ju båda bara sämre av det.
Du borde kanske delta i utredningen av arbetsförmågan (som det var tänkt) så kan de eventuellt komma till att du inte har någon arbetsförmåga? Och skriva ett sånt B-utlåtande att både pensionsbolaget och Fpa också förstår det.
Jo det ska jag göra. Det blev bara uppskjutet några veckor på grund av att jag blev sjuk. Planen är att fara dit nästa vecka den 25.10.