Det har gått ett par dagar sedan jag kom hem från sjukhuset. Just nu sitter jag tillsammans med min man och min pappa i soffan och tittar på en Eddie Murphyfilm. Min röst har sakta börjat komma tillbaka, men jag är otroligt trött ännu. Att repa sig från en lunginflammation när man från förut har lungor som inte är i världens bästa skick tar otroligt länge. Jag känner mig riktigt matt och orkar inte annat än att sitta i soffan.
Resumé för året som gått
Jag tänkte att jag skulle passa på att skriva en liten årsresumé för Lungan i stormen. Ett nyårsbrev eller vad man nu kan tänkas kalla det.
För ungefär ett år och fyra månader sedan satt jag på sommarstugan och var ganska hängig och sjuk. Jag hade då redan min blogg, men jag skrev mest för vänner och bekanta för att uppdatera dem om mitt mående. Bloggen liknade då mera på en dagbok som jag uppdaterade med några veckors mellanrum, lite beroende på vad som hade hänt i mitt liv. Mådde jag lite bättre skrev jag inte så mycket.
Jag fick då tipset av min pappa som hade sett en annons i tidningen att en bloggportal som hette Sevendays sökte bloggare från Åbolandsregionen (där jag är bosatt). Jag skickade in en ansökan bara på skoj. Hade nästan glömt bort det när jag fick svar på mitt e-postmeddelande. De var intresserade av min blogg och det var på den vägen Lungan i stormen sakta började ta sin nuvarande form.
Bloggen började ta form
Året på Sevendays skapade jag rutiner för mig själv. I ett års tid bloggade jag så gott som varje dag. På ett år blev det cirka 350 inlägg. Inläggen handlade om allt ifrån min vardag som sjukskriven, psykologi, kostråd och psykisk ohälsa. Jag började sakta märka vad som gick hem och vad som inte gick. Det som verkade uppskattas väldigt mycket var min ärlighet och min galghumor. Jag förskönar ingenting när jag skriver, utan jag skriver precis så som det är. Inga guldkanter kanske en del skulle påstå, men jag skulle tvärt om påstå att ärligheten är precis det som guldkanterna egentligen är. Folk verkar verkligen uppskatta att läsa om sådant som de kan relatera till och känna igen sig i på ett djupare plan.
Efter cirka ett år på Sevandays beslöt jag mig för att ta mitt bloggande till en ny nivå och flytta bloggen till en egen sida. Jag och min man satt på sommarstugan och jobbade i flera veckor från morgon till kväll med att få igång den nya sidan. Eftersom jag under året på Sevendays märkt att jag ofta skriver mera i artikelformat än i bloggform valde jag att dela upp sidan i en artikelsektion och en bloggsektion.
Bloggar om min sjukvardag
På bloggdelen skriver jag mest om vad som pågår i mitt eget liv. Där uppdaterar jag dig som läser om sjukhuskaruseller och instanskrig som jag utsätts för. Jag skriver ärligt om hur brutalt man behandlas som sjuk i dagens samhälle. Eftersom läget i Sverige och i Finland är rätt så identiskt har det visat sig att det jag skriver går lika bra hem i de båda länderna.
Artiklar om kronisk sjukdom
På min artikelsektion har jag börjat skriva allt mer artiklar om kronisk sjukdom. Artiklarna vill jag skriva på ett tidlöst sätt så att dom kan delas när som helst. Målet med artiklarna är att skapa igenkänning hos läsaren och en känsla av lättnad över att inte vara ensam. Jag vill försöka sätta ord på det som många inte riktigt kan. Det är inte lätt att kunna säga precis var skon skaver när det kommer till livet som kroniskt sjuk, eftersom det skaver på så många olika ställen.
Många av artiklarna jag skrivit om kronisk sjukdom har visat sig vara väldigt uppskattade. Bland annat inlägget “The spoon theory – fenomenalt sätt att beskriva livet som kroniskt sjuk” och “10 saker som ingen berättar för dig om livet med kroniskt sjukdom” och “Autoimmuna patienters trötthet bör tas på allvar“. Till alla mina artiklar om kronisk sjukdom hittar du här.
Patientberättelserna uppskattade
En annan sektion på min nya Lungan i stormen-sida som har blivit väldigt uppskattad är patientberättelserna. Jag tar emot läsares egna sjukdomsberättelser där de berättar om någon aspekt ur livet med en kronisk sjukdom. Till mina patientberättelser hittar du här. Vill du dela din egen sjukdomsberättelse kan du enkelt göra det här. Det finns instruktioner och tips, och du får vara anonym om du vill.
Vill göra bloggandet till huvudsyssla
Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är för att det jag gör verkar vara uppskattat av så många. Det är helt klart att flera artiklar och inlägg som kroniskt sjuka kan känna igen sig i behövs. Så många känner sig ensamma och isolerade på grund av sina sjukdomar. Många vågar inte vara ärliga med sitt mående varken med sin familj eller med arbetskollegorna, av rädsla för att inte duga. Vi sjuka behöver lära oss att vi räknas precis lika mycket som vilken frisk människa som helst, och världen behöver få veta precis hur tufft vi har det i vår vardag. Om jag genom min blogg kan vara med på ett litet hörn och göra tillvaron lite lättare för någon med en kronisk sjukdom är jag överlycklig! Det ger mitt liv och min vardag mening och mitt mål är att göra den här sidan till min huvudsakliga syssla.
Nominerad till årets hälsoblogg
En otroligt glad överraskning det här året var när jag plötsligt var en av de tre nominerade för årets hälso- och träningsblogg i svenskfinland. Jag tog inte hem första priset, det gjorde en stor träningsbloggare som också vann samma pris förra året, men jag ser själva nomineringen som ett stort erkännande. Jag är ju ingen träningsbloggare så jag kan ju verkligen inte jämföra mig med en sådan. Jag blev så otroligt glad över att folk tog sig tid att nominera mig. Det visar ju att det finna andra som tycker att det jag gör är viktigt och behövs.
Jag ser väldigt mycket fram emot bloggåret 2017. Jag har planer på hur jag ska utveckla Lungan i stormen. En sak som jag inte ännu nämnt är att jag planerar att starta en egen podcast om kronisk sjukdom. Det projektet är ännu i startgroparna, och jag kan ju inte lova hur ofta jag som lungsjuk klarar av att podda, men det får tiden visa.
Vill tacka mina läsare
Tack till dig som följt med mig det här året! Tack till dig som tagit dig tid att gilla, kommentera och dela mina inlägg och till dig som tagit dig tid att skriva ett personligt meddelande till mig med feedback! På fyra månader har gillarantalet på Lungan i stormens Facebooksida stigit från cirka 70 till 700. Det är helt otroligt! Läsarantalet har också stigit med flera tusen under de senaste månaderna.
Jag hoppas att du som läser också i fortsättningen kommer att kika in på min sida. Du får gärna komma med feedback och önskemål. Min sida är ju till för dig som är kroniskt sjuk. Fysiskt eller psykiskt eller både och. Jag vill gärna veta vad du tycker om och vad du vill ha mera av.
Det är bara så att ingen kan förstå hur livet som kroniskt sjuk är innan man själv råkar ut för det.
Inte bara för de sjuka
Slutligen vill jag också poängtera att Lungan i stormen inte bara är till för de som är kroniskt sjuka, utan för alla som på något vis berörs av kronisk sjukdom. Jag vill lyfta fram de anhöriga till kroniskt sjuka som på sina egna sätt drabbas precis lika mycket av sjukdomen som den sjuka. Lungan i stormen ska vara en plats för alla som vill skapa sig en bättre bild och djupare förståelse för livet som kroniskt sjuk. Alla ska känna sig välkomna till min ärliga sida!
Jag önskar dig en god jul och ett gott nytt år och hoppas att vi ses och hörs här på Lungan i stormen eller i någon stödgrupp. Det är hemskt att inse hur många som är kroniskt sjuka och har ett väldigt tufft liv, men samtidigt så fint att vi alla finns till för varandra och hjälper till och stöttar varandra på alla sätt vi bara kan.
Tack för att just du är med och bidrar till att Lungan i stormen växer! Missa inget genom att följa mig på Facebook här. Jag finns också på Instagram (@lunganistormen).
En videohälsning från mig
Här är en videohälsning som jag bandade in dagen före julafton tillsammans med min man till dig som följer min blogg! Som tur är jag hemma nu.
Tycker jättemycket om att läsa det du skriver. Är så mycket igenkänningsfaktorer och allt så bra beskrivet, just det ärliga, utan några krusiduller. Livet som kroniskt sjuk, är enormt tufft . . . . . . .
Bra gjort Pernilla att ha ork att skriva så och samtidigt vara sjuk ? . . . . . Skulle vilja skriva massor om hur bra allt är som du skriver, men inte lätt ? !
Tack snälla för din vänliga kommentar! Det räcker gott och väl med den, inga uppsatser behövs! 😉 Gott nytt år till dig!