Sjukdomströttheten som kroniskt sjuka lider av kan vara lika jobbig som sjukdomen i sig. Läs mera om hur det känns att lida av fatigue.
Något av det allra jobbigaste när man är kroniskt sjuk är att övervinna den ständigt ihållande sjukdomströttheten. Att ta sig ur sängen på morgonen kan kännas som att bestiga ett berg. Många gånger är det omöjligt att ta sig upp. Ibland är allt man klarar av att förflytta sig från sängen till soffan.
Sjukdomströtthet kan inte jämföras med vanligt trötthet. Det handlar om något helt annat. Det är en trötthet som inte går att vila bort. Trots att man sovit i 12 timmar sitter den i som tuggummi i håret. Man känner sig seg och eländig, ofta utan att man förstår varför. Läs mitt inlägg om sjukdomströtthet här.
Tröttheten är konstant
Det är inte bara i kroppen man är trött, hjärnan känns lika mör. All muskelkraft och all tankekraft är som bortblåst. Man befinner sig liksom i en tät hjärndimma hela tiden. Det går inte att tänka en klar tanke. Att försöka koka en kopp kaffe eller värma en matportion i mikron kan vara allt man orkar med på en dag. Och till och med det kan kännas som för mycket. När maten väl är klar kan man vara så ansträngd att man tappar matlusten.
Här kan du läsa om vad hjärndimma är.
Sjukdomströttheten är konstant, men den kan variera i stryka. Vissa dagar klarar man av att ta sig ut och kanske till och med orkar ta en promenad efter att man har handlat. Att klara av något är inte samma sak som att orka. Vi kroniskt sjuka pressar oss allt som oftast till max, ibland utan att vi själva vet om det.
Följande dagar, eller ibland till och med veckor är det payback time. Det är då vi känner oss fullständigt utpumpade på energi och sjukdomskänslan helt och hållet tar över. Kroppen och hjärnan säger helt enkelt stopp. Bränslet är slut och det finns inte en bensinstation i sikte. Det är bara att vänta på att kroppen ska återhämta sig.
I en ständig återhämtningsfas
Att vara kroniskt sjuk innebär för många att ständigt befinna sig i återhämtningsfasen. Det finns så mycket som man skulle vilja göra. Det finns så mycket man skulle vilja klara av, men det är omöjligt att ens orka tänka på att initiativ till någonting när all energi har runnit ur en.
Det är enormt frustrerande att vilja så mycket men klara så lite. Det är svårt att kunna njuta av stunden när man är så ofantligt trött hela tiden. Att känna sig nöjd efter att man har klarat av något är inte heller lätt alla gånger. Det känns som om man gjort fel mot sin kropp. Var det faktiskt värt det, funderar man när man än en gång bläddrar efter telefonnumret till vårdcentralen.
Vi går på reservenergi
Men vi fortsätter trots allt att göra saker. Vi fortsätter gå på reservenergi eftersom vi inte har något annat val. Vi vet inte hur vi själva fungerar. Fungerar vi faktiskt? Svaret är väl både ja och nej. Det är möjligt att få saker gjorda, men till ett högt pris. Det är med vår redan nedsatta hälsa vi betalar. Ofta funderar vi på vilket som är värre, själva sjukdomen eller tröttheten den medför.
Här kan du läsa ett av mina andra inlägg om sjukdomströtthet.
Till alla er som går på minusenergi men fortfarande kämpar på varje dag vill jag sända en stor kram! Jag vet hur frustrerande det är att jämt vara dödstrött. Och jag vet hur svårt det är att aldrig förstå sig på sin egen kropp. Varje dag är oförutsägbar. Man kan känna sig någorlunda pigg när man går och lägger sig, för att följande morgon vakna fullständigt utslagen.
Ta hand om dig!
