Vi kroniskt sjuka är ofta väldigt försiktiga med att uttrycka vårt mående. Vi kan gå omkring och må så dåligt att vi just och jämt hålls på fötter och ändå lyckas vi hålla uppe en fasad som visar att allt är okej. Trots att vi försökt bedöva smärtan med en cocktail av olika piller utan att lyckas, och trots att vi egentligen är långt förbi bristningsgränsen håller vi på något vis ihop.
Tårarna är alltid nära, men vi vill ju försöka leva ett så normalt liv som möjligt ändå. Vi vill inte göra familj, vänner, arbetskollegor och bekanta besvikna genom att alltid ställa in eller backa ur. Så vi plågar oss själva istället och får betala dyrt för det.
Du som är nära anhörig till någon som är kroniskt sjuk eller du som på något vis har att gör någon som lider av en kronisk sjukdom kanske undrar om det faktiskt inte finns några tecken på illamåendet. Hur ska man kunna veta om man belastar den sjuka för mycket om hen inte säger någonting om sitt mående?
Ett hemligt kodord
Lugn, det finns ett litet kodord som många av oss sjuka använder när vi försöker förmedla att vi inte mår bra. Har du någon gång frågat din kroniskt sjuka vän om hen vill träffas över en kopp kaffe efter jobbet, eller bara frågat hur hen mår och fått till svar ”Jag är lite trött bara.” Där har du det! Kodordet som många kroniskt sjuka använder när de egentligen menar att de håller på att säcka ihop fullständigt.
”Jag är lite trött” betyder oftast mycket mer än så. Jag kan inte räkna hur många gånger det hänt sig att jag själv använt just de orden när jag försökt släta över eller slippa undan en jobbig situation.
Jag säger just de här orden när jag träffar vänner eller bekanta som undrar hur jag mår. Oftast är frågan om måendet en artighetsfras där det inte passar med långa utläggningar om hur bedrövligt läget egentligen är. För det andra så vill jag inte “belasta” folk med mitt sjukdomsprat för mycket.
En välanvänd fras
Oftast använder jag frasen ”jag är lite trött bara” när jag vill komma ”enkelt” undan. Vilket betyder att jag med högsta sannolikhet kommer att må obeskrivligt dåligt flera dagar efter en utförd aktivitet.
”Jag är trött” är nog en standardfras som vi sjuka ofta använder oss av som egentligen säger mycket mera. Jag vet inte ens om det finns något sådant som att bara var lite trött när man är kroniskt sjuk. Många av oss är på topp när vi har uppnått 50 % av en normal människas energi. De flesta av oss är konstant mycket mer än bara lite trötta. Så nästa gång du träffar någon som är kroniskt sjuk och frågar hur hen mår och får just den frasen till svar, fråga då om hen faktiskt bara är lite trött.
Vi döljer våra sjukdomar av olika skäl. Läs gärna mitt inlägg 7 personer som får oss att dölja våra sjukdomar.
Och nu är jag nyfiken på om det är någon annan som känner igen sig här? Lämna gärna en kommentar på bloggen och berätta vad du tyckte.
Sa just till sambon att läsa detta.
Det är exakt så här jag uttrycker mig, utan att jag själv reflekterat på att jag använder uttrycket på det här sättet!
Tack för att ni satte ord på “mig”.
Glad om mitt inlägg kunde vara till nytta! 🙂
Just precis så är det! Mitt i prick…..
Jo, så är det! Jag är bara lite trött…
Helt så varit kroniskt sjuk nästan hela livet (från 4års ålder) men aldrig 100% ärlig med människor å även med mig själv om hur jag mår! Vill verkligen inte belasta någon negativt vill bara ha trevligt å vara den positiv snubben.
Vill så gärna bara va som alla andra, vill passa in å kämpar långt över min kapacitet för hjälpa för ha de trevligt å de e enbart sambon som ser å lever vid min sida genom denna verklighet. Jag biter ihop, kämpar å spelar teater låtsas må bättre än jag gör och självklart använder jag frasen “Jag är bara lite trött” den är så standard faktiskt men jag vill så mycket i livet samtidigt. Det är enbart sambon som ser hela bilden hur jag vill hur jag kämpar för göra alla till lags hur jag pressar mig över gränser för att inte vara den negativa i gruppen, hur jag oftast spelar min roll som den gladaste mest positiva å starka MEN till vilket pris? De e de som bara hon ser å upplever priset jag betala för att jag biter ihop när jag är “bara lite trött”.
Hon är den som står bredvid när jag åter igen gått för långt, när jag sen ligger där med krampar å spyr av smärta för mindre “äventyr” (kallar allt utanför hemmet samt träffa människor för äventyr för de e så stort å påfrestande).
Ibland pressar jag mig så jag måste läggas in för kroppen inte klarar hantera sjukdom å värk på egen hand hemma.
Men ja jag svarar fortfarande att jag är “bara lite trött” för de ingen som frågar djupare, kanske de inte förstår, kanske de inte orkar veta min verklighet? Jag vet inte varför ingen frågar. De e dock bara sambon som ser priset jag betalar.
Jag är och ALLTID varit “bara lite trött” i alla fall tills den dagen någon frågar mig hur jag verkligen mår för den frågan har inte kommit på 25 år utom av lyhörda läkare!
Tack för din kommentar! Det är nog många som känner igen sig i det du skriver. Jag hoppas att du också kommer att våga vara lite ärligare mot andra och snällare mot dig själv nån gång. Som du skriver så är det ju ett orimligt högt pris du betalar, och din sambo blir ju också lidande. Tror människorna omkring dig skulle uppskatta om du talade om för dem hur det är. När du känner dig redo.
Träffande, jag säger nog oftast “jag orkar inte”, och tillägger väl att jag är trött ibland. Jag är rädd att många tolkar det som att jag är lat, men jag vet inte vad de tror… Hursomhelst så är jag så trött på att behöva säga de orden… Jag vill ju orka, vill vara med, träffas och ha trevligt.