Ta din livskris på allvar

Alla råkar vi ut för olika typer av kriser någon gång i livet. En livskris kan komma plötsligt, men den kan också utlösas av något du levt med länge.

Reaktionerna på en livskris och hur länge det tar att komma ur den varierar från person till person. En del behöver stöd för att ta sig igenom och bearbeta en kris, medan andra klarar det själva. Sätten och reaktionerna är många. Hurdana livserfarenheter man har från tidigare påverkar också krishanteringen. Att inte hantera eller ta sin livskris på allvar kan leda till att man blir allvarligt sjuk och inte klarar av att gå vidare i livet.

I den här artikeln fokuserar jag mycket på kronisk sjukdom, men det jag skriver är lika relevant för andra former av kriser.

Vad är en livskris?

Det är viktigt att förstå att en kris inte är någon sjukdom, utan en normal reaktion på en svår händelse. En kris kan vara en reaktion på till exempel en förlust, sorg, kränkningar mot din integritet, eller en plötslig livsförändring som till exempel att man insjuknar i en allvarlig sjukdom.

Det är normalt att man känner sig ensam, sorgsen, övergiven och som att man förlorat makten och kontrollen över sitt eget liv. Har man varit med om en kris som varit direkt livshotande eller väldigt kränkande mot den egna integriteten kan man till och med drabbas av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).

En oväntad händelse

En kris kan vara en reaktion på en plötslig händelse. Något som kommer oväntat. Det kan till exempel vara en olycka, ett dödsfall, en separation, en naturkatastrof eller ett plötsligt insjuknande. Att få en tung sjukdomsdiagnos kan leda till att livet rasar samman.

En sjukdom kan förändra livet på så många plan. Det kan vara svårt att se ljuset i tunneln när tillvaron plötsligt inte är en spillra av vad den alltid varit. Att få budskapet om att en sjukdom är kronisk kan leda till en ännu större chock. Det är svårt att veta hur man ska lära sig hantera och leva med något som aldrig kommer att gå över.

Något du levt med länge

Om du länge gått och lidit av omständigheter som du inte har makt att påverka kan du också hamna i livskris. Det kan till exempel vara frågan om problem på arbetsplatsen eller skolan, ett trasigt förhållande, ekonomiska problem eller en kronisk sjukdom. När man länge bara gått och uthärdat saker, utan att se någon bättring eller lösning i sikte kan man hamna i kris.

När man lider av en kronisk sjukdom påverkas livet på många sätt. Den egna familjen kanske saknar förståelse för den drabbade, inte sällan kraschar ekonomin på grund av att varken får pengar från jobb eller instanser. Det sociala livet blir ofta lidande och man känner sig ensam i världen. Till slut blir allt bara för mycket och en krisreaktion uppstår.

Förändringar kan leda till livskris

Man kan också hamna i en livskris som startas av någon form av förändring i livet. Det kallas för en förändringskris. Förändringarna som orsakar krisen behöver inte ens vara negativa. Det kan till och med vara frågan om efterlängtade förändringar. Vid den här typen av kris upplever man att man förlorat sin identitet och måste börja om sitt liv på nytt.

Det är själva förändringen som leder till krisreaktionen, inte det som har förändrats. Det kan till exempel vara frågan om att man äntligen får rätt i en tvist, blir frisk efter att ha varit sjuk en längre tid, att man känner sig misslyckad på grund av att man inte klarar av eller uppnår sådant som andra gör vid en viss ålder.

Vi reagerar olika på en livskris

Alla har sina egna sätt att reagera på en livskris. Det finns inget sätt som är rätt eller fel. Alla sätt är naturliga. En del vill vara tillsammans och prata med andra människor om det som hänt och om sina upplevelser av det, medan andra sluter sig helt och hållet.

Det är väldigt vanligt att man känner ångest och oro och att man får problem med sömnen. Man kan ha svårt att få tag i sömnen på natten, sova oroligt eller vakna för tidigt. Vissa tappar aptiten medan andra tröstäter. Man kan känna sig utmattad både psykiskt och fysiskt. Att man får sömnproblem som ofta är långvariga gör inte saken bättre.

Viktigt hur andra reagerar

Det är inte bara hur man själv reagerar som påverkar krishanteringen. Hur omgivningen reagerar har också stor betydelse.

Om människor nära en inte förstår hur allvarligt man upplever det som hänt kan göra det mycket svårare att hantera och ta sig ur en kris. Om alla bara slätar över det som hänt och upprepar saker som att det nog inte var så farligt, eller om de helt och hållet ignorerar det som hänt kan det leda till att det blir mycket svårt att ens börja bearbeta det som hänt.

Ofta behöver man någon som bekräftar känslorna man har och tar en på allvar. När folk låtsas som om ingenting någonsin hade hänt kan den drabbade bli ångestfylld, deprimerad och bara sjunka djupare in i sin kris. Vi behöver bli sedda, hörda och bekräftade av vår omgivning.

I vissa fall kan det vara tröstande att få höra att det inte var så farligt. Men för det mesta behöver vi bli förstådda.

Om man känner att människor i ens omgivning förknippar det man varit med om med något skamligt som måste tystas ner kan det leda till skuld- och skamkänslor som blir svåra att hantera för den drabbade. Och det kan också leda till att man inte vågar prata om det som hänt, eftersom man skäms för det.

När en livskris inte tas på allvar

Många kroniskt sjuka berättar om hur inte ens deras närmaste anhöriga tar deras lidande på allvar. Det här är mycket ledsamt. En kronisk sjukdom innebär allt som oftast en livskris, inte bara för den drabbade utan för hela familjen.

Känner man att man inte får någon förståelse någonstans ifrån, eller att de anhörigas förståelse är begränsad ska man inte tveka på att söka professionell hjälp. Om ingen annan vill ta en på allvar så måste man ta sig själv på allvar.

Försök att hitta någon att prata med. Det kan kännas svårt till en början, men efteråt följer ofta en känsla av lättnad. Ju mera man pratar och berättar om det som hänt, desto snabbare blir det något som man kan börja leva med och acceptera. Vill man absolut inte prata med någon kan det också hjälpa med att man skriver ner sina tankar för sig själv eller för andra.

Fortsätt vardagen

Hur svårt eller motbjudande det än känns är det viktigt att fortsätta göra vardagliga saker om ger en lugn och energi. Det är bra att promenera, lyssna på musik som man tycker om, sysselsätta sig med en hobby, var ute i naturen, skriva och så vidare.

Vi behöver alla sätt att ta pauser från de värsta känslostormarna. För att dagligen orka hantera krisen är det därför bra att komma ihåg att vila så mycket man kan, men också samtidigt försöka uppehålla en del vardagsrutiner. Viktigt är att komma ihåg att man absolut inte ska tvinga sig till något som absolut inte känns rätt.

Vad man som närstående kan göra

Som närstående till någon som drabbats av en kris är det viktigt att visa att man alltid finns där. Man kan hjälpa till med praktiska saker så som att städa, handla, laga mat, ta hand om barn med mera.

Vid den första chockfasen kan det vara bra att undvika att tala om känslor eftersom detta kan leda till att stressen ökar ytterligare. Men så fort det är möjligt är det viktigt att prata om det som har hänt. Det allra viktigaste är att lyssna. Att komma med ”goda råd” är inte alltid uppskattat och är något man bör vara försiktig med. Det man kan göra är att ha tålamod och lyssna när den drabbade berättar om sina upplevelser och känslor, utan att vara dömande på något sätt.

Ha tålamod under din livskris

Kom ihåg att en svår upplevelse inte är något som man pratar om ett par gånger och så är det överstökat. Man kan behöva prata om det svåra en lång tid framöver.

En kronisk sjukdom är kronisk. Det vill säga att man har den en lång tid. Inte sällan hela livet ut. Det är något som regelbundet måste hanteras på flera olika sätt. Man behöver få tala om sina smärtor, rädslor och oro inför framtiden.

Det som många oförstående människor kallar för ”sjukdomsgnäll” eller ”ältande” är ofta ett sätt för de drabbade att hantera all den psykiska och fysiska smärta som en frisk människa aldrig helt kan förstå sig på. Förståelse och tålamod är a och o.

Läs också mitt inlägg ”Vikten av sorgbearbetning som kroniskt sjuk”.

Källa: 1177.se