När man plötsligt insjuknar i en kronisk sjukdom förändras livet. Man kan ha svårt att känna igen sig själv. Den sociala identitet man en gång hade är som bortblåst. Många känner att de lever något slags dubbelliv.
Genom vår sociala identitet identifierar vi oss själva i förhållande till vad vi har gemensamt med andra. Det kan vara en religion, politiska åsikter, vårt yrke, relationer (mamma, fru, faster och så vidare). Utöver dessa finns också stigmatiserade identiteter som till exempel en hemlösa, alkoholister och kroniskt sjuka människor.
En människa kan ha flera sociala roller. Man kan till exempel vara en religiös mamma som arbetar som kirurg. Alla roller en person har kan hjälpa till att inge både självkänsla och en social identitet. Våra identiteter ger oss också riktlinjer för hur vi ska socialisera med andra människor.
I ständig utveckling
Vår sociala identitet är i ständig utveckling och påverkar hela vårt beteende. Den påverkar också hur andra människor behandlar oss. Att ha en stark känsla av social identitet och att tillhöra en gemenskap är viktigt för de flesta av oss. Det är också något som många kroniskt sjuka kämpar med att hitta.
En stor del av oss som är kroniskt sjuka hade en stark social identitet innan vi insjuknade. Man kanske levde ett relativt normalt liv innan sjukdomen. Kanske var man en hårt arbetande trebarnsmamma som dessutom fyllde sin fritid med en massa hobbyer och socialt umgänge. Plötsligt kom den kroniska sjukdomen farandes som en ångvält och raserade det mesta av den identitet man arbetat hela sitt liv för att bygga upp.
En känsla av att leva ett dubbelliv
Många kroniskt sjuka har en känsla av att de lever ett slags dubbelliv. Allt kanske ändå inte rasade när den kroniska sjukdomen satte igång. Familjemedlemmarna finns kvar, man kanske fortfarande kan njuta av att måla tavlor eller träna då och då. Vissa dagar kan vara så bra att man klarar av att göra saker man tidigare gjort regelbundet.
En kronisk sjukdomsdiagnos går inte att ta till sig i ett nafs. Hur ofta man än hör att man måste acceptera sin sjukdom och lära sig leva med den är det verkligen inte lätt. Att hitta någon form av balans i vardagen kan vara så gott som omöjligt eftersom dagarna och vårt mående kan variera så mycket. Ena dagen beskyller vi oss själva för att ha gjort för lite och varit otillräckliga, medan vi andra dagen klankar ner på oss själva för att ha tagit i för mycket.
Ibland lovar vi för mycket åt andra. Vi stöter på en vän på stan och vips tar vår gamla vanliga sociala identitet över. Vi säger saker som att ”Det är klart vi borde träffas! Jag ringer dig!” Vi låter så hurtiga att vi själva blir förvånade efteråt. Varför sa jag det där? Jag kommer ju ändå inte kunna hålla det löftet. Jag orkar ju inte umgås. I alla fall inte just nu.
Många sociala identiteter
Det pågår alltså någon sorts slitning mellan den gamla sociala identiteten och den nya. Vi vill ju vara som vi alltid har varit. Ingen vill ha känslan av att inte höra hemma där man en gång kände sig så trygg och van. Ingen vill byta ut sitt tidigare jag mot en identitet som kroniskt sjuk. Ingen bör heller göra det.
Vi människor har många sidor och många sociala identiteter. Därför kan vi känna oss så slitna när vi inte längre kan göra det vi en gång kunde. Många kroniskt sjuka blir djupt deprimerade eftersom de förlorar känslan av social identitet.
Ibland är det människor i vår omgivning som får oss att gå itu. En del vägrar inse att man inte kan göra exakt samma saker i samma takt som man tidigare kunde. Andra försöker få den sjuka att inse att den måste ta det lugnt och sluta överanstränga sig. Ofta menar folk ändå väl. Familjemedlemmar är ofta rädda att vi ska bli sämre och försöker därför få oss att ”ta det lite lugnare”. Då kan man få känslan av att den gamla identiteten inte längre är okej.
Det är okej att sörja
Det viktigaste att veta för dig som är kroniskt sjuk är att du är mer än bara din sjukdom. Framför allt är det okej att vara sjuk. Du ska inte behöva ha dåligt samvete för att du är den du är. Känslan av att leva ett dubbelliv är normal när man lever med kronisk sjukdom.
Utöver själva sjukdomen är känslan av förlorad social identitet något som de flesta av oss sjuka sörjer. Om du känner att du behöver söka professionell hjälp för att komma tillrätta med dig själv ska du absolut inte skämmas för det. Du är värd all hjälp i världen.
*Källa Howstuffworks
