22 saker att känna igen sig i som kroniskt sjuk

Dagen före läkaren ska ringa är du övertygad om att du är dödssjuk och när hen väl ringer är pulsen uppe i skyarna.

Känslan när du har lagt på luren efter att du talat med din läkare och du svävar på moln när du fått höra att läget är oförändrat.

Den stora förvåningen när du en dag vaknar upp och känner dig någorlunda utvilad.

Du sitter med några piller i handen och har inte någon aning om du redan tagit dagens dos.

Förvirringen som uppstår när du märker att det är fel antal tabletter i din dosett.

Den bekanta känslan som sköljer över dig när du vaknar och inser att hela dagen kommer att spenderas under täcket eller på soffan.

Ångesten som kommer när du druckit för mycket kaffe i hopp om att piggna till.

Besvikelsen som uppstår när du för sjunde dagen i rad äter mikromat.

Ångesten som uppstår när du ligger i sängen och mår dåligt för att du dagen därpå lovat träffa en vän.

Du tittar i din kalender och märker till din stora fasa att du har både ett besök på vårdcentralen och hos fysioterapeuten/tandläkaren/psykologen samma dag.

Den euforiska känslan som uppstår när du märker att kalendern är tom hela kommande vecka.

Du sitter hemma i mjukisbyxor med rufsigt hår och funderar på hur det skulle kännas att orka klä sig ordentligt, fixa håret och åka på jobb.

Känslan av lycka när du hittar en bra artikel på nätet där du som sjuk kan känna igen dig själv i.

Den ilande känslan av skräck som dyker upp när någon i kön framför dig nyser och hostar.

Känslan av galenskap som uppstår när du precis svalt det första pillret av en helt ny medicin. ”Vad gör jag egentligen? Hur vågade jag?”

Du står i butikskassan och plockar varor i din kasse och inser att den kommer att bli för tung att bära.

Känslan när du långsamt traskar fram på gatan och en gammal tant går om dig.

Känslan av tomhet när du har en dag som du bara orkar sitta och stirra in i väggen.

Lättnaden som gör att en sten faller från ditt hjärta när någon nära dig ger dig en kram och säger att hen förstår att du måste ha det tungt.

Den plötsliga känslan av att inte veta vem man är längre. Hur blev det just såhär för mig? Är det bara en dålig film som jag hamnat in i eller är det här faktiskt mitt liv?

Den absurda känslan som uppstår när du vet mera om din sjukdom än läkaren.

Känslan av irritation när någon föreslår att du ska prova Alvedon.

Du lägger på luren efter att ha pratat med läkaren och kommer ihåg allt viktigt som du egentligen skulle fråga.

Vad känner du igen dig i?