Du som är kroniskt sjuk är viktig för andra

Många kroniskt sjuka är med om så mycket tråkiga erfarenheter att de börjar känna sig värdelösa och odugliga. Trots att det verkligen inte är sant.

Att insjukna i en kronisk sjukdom kan kännas meningslöst. Efter att man har varit sjuk en längre tid kan tillvaron bli ännu mörkare. När man inte klarar av en bråkdel av vad man tidigare klarat av, när man förlorat sitt sociala umgänge och när man inte längre känner igen sig själv, då känns livet väldigt trist.

Det finns många kroniskt sjuka som känner sig onödiga. De känner att de inte längre gör någon nytta, varken för andra eller för sig själv. Tankarna man har om sig själv och meningen med livet kan bli nattsvarta om man inte lyckas stoppa sin negativa tankespiral.

Vi misstar tankar för sanning.

För det är faktiskt bara tankar. Tankar som man borde akta sig för att tänka för ofta. Risken är att man börjar missta dem för sanning. Och de är absolut inte sanna. Jag har själv varit där och gör mitt bästa för att försöka ta mig upp igen.

Våra hjärnor är rätt lustiga. Alla erfarenheter vi är med om relaterar hjärnan till en tidigare liknande erfarenhet. Du kanske har blivit tvungen att sluta ditt jobb eftersom du inte längre klarar av det, vilket fick dig att känna dig oduglig.

Senare kanske en vän slutade höra av sig till dig helt och hållet. Du kände dig oduglig än en gång. Hjärnan börjar upptäcka ett samband. För våra hjärnor letar konstant efter ett sammanhang. Vi tolkar händelser i livet varje dag hela tiden, till och med när vi sover.

Jag måste vara fullkomligt oduglig.

Senare kanske du är på ett besök på vårdcentralen och får träffa en läkare som snäser åt dig och tycker att du borde ha vänt dig till någon annan med dina problem. Du känner dig oduglig igen. Din hjärna börjar dra slutsatser av alla dina negativa erfarenheter.

Alla på ditt förra jobb tyckte att du var oduglig och dålig på det du gjorde. Din vän måste tycka illa om dig eftersom hon aldrig ringer. Till och med läkarna tycker att du är en idiot. Alltså måste du vara helt värdelös. Det är ju ingen som bryr sig om dig. Och på försäkringskassan så hatar dom ju dig.

Så här snurrar tankarna på i oändlighet. Till slut börjar vi tro på att allt. Vi misstar tankarna som sanning när det egentligen bara är våra tolkningar av situationer, som oftast är felaktiga. Vi blir ångestfyllda och deprimerade.

Mina vänner tycker inte om mig längre.

Din vän kanske är rädd för sjukdomar och har svårt att våga kontakta dig. Hon kanske är rädd för att göra fel. Och eftersom du inte hör av dig kanske hon tror att du vill vara ifred. Det är möjligt att hon sörjer er förlorade vänskap lika mycket som du.

Dina arbetskamrater kanske saknar dig. De tyckte inte att du gjorde ett dåligt jobb. De kanske hade önskat att du kunnat stanna kvar och arbeta deltid, men chefen kanske var ett rötägg som enbart tänkte på företagets ekonomi.

Läkaren kanske hade en riktigt dålig dag. Han kanske innerst inne hade väldigt låg självkänsla, vilket han projicerade tillbaka på dig genom att skylla på att du gjort fel som kommit dit. Han kanske kände sig inkompetent. Han var högst antagligen en av de många personerna som inte borde arbeta inom vården.

Lita inte på negativa tankar

Budskapet jag vill förmedla här är att du inte ska lita på dina förgiftade tankar. Hjärnan är expert på att lura dig. Du är värdefull. Du är absolut inte onödig. Tvärt om, du har något som få andra har. Dina erfarenheter av att vara sjuk är på sätt och vis en styrka. Eller dom kan bli till det.

Du som varit med om så mycket jobbiga saker och tar dig igenom jobbiga saker varje dag kan vara ett mycket värdefullt stöd för andra sjuka. För ingen kan förstå en kroniskt sjuk så bra som en annan kroniskt sjuk. Din empati är guld värd.

Ditt stöd är värdefullt

Bara genom att lämna en liten kommentar åt någon som har det svårt kan du göra stor skillnad i den personens liv. Du kan blogga om du vill och dela med dig av dina erfarenheter. Du kan göra det som få andra kan. Du kan erbjuda din förståelse. Glöm inte det här, utan försök tänka på det nästa gång du känner dig onödig och som att allt är meningslöst.