Hur du hjälper någon att berätta om sin sjukdom

Har du någon som är kroniskt sjuk i din närhet, men vet inte hur du ska ta upp sjukdomen med personen? Tycker du att det är svårt att prata med en anhörig eller vän om deras sjukdom eftersom de aldrig verkar vilja tala om det? Här får du några tips som kan hjälpa dig.

Det finns många orsaker till att en person inte talar om sin sjukdom. Ibland är det ett medvetet val. Man kanske har många dåliga erfarenheter av att prata det. I andra fall kan det bero på att den som är sjuk är osäker på hur eller om den ska ta upp sin sjukdom.

Det här är några bra saker att tänka på när du funderar på att ta upp ämnet sjukdom med någon som är kroniskt sjuk.

Läs också vårt inlägg “10 personer som får oss att dölja vår sjukdom” för att undvika att göra några vanliga misstag.

Visa nyfikenhet och intresse

Om du inte tidigare har visat någon form av nyfikenhet eller intresse för en persons sjukdom kan du börja göra det. Det är kanske inte alltid så smart att gå pang på rödbetan. Du vet ju som sagt inte om personen alls är villig att berätta för dig om sin sjukdom.

Frågor som ”Hur känns det att ha cancer?” eller ”Varför har du inte blivit frisk än?” är frågor som bör undvikas. Börja istället med ett lite mer vardagligt tillvägagångssätt. Berätta för personen att du finns här för att lyssna om den behöver och vill prata. Det är mycket lättare att våga öppna sig för någon som visar någon form av intresse.

Lyssna mer, prata mindre

Du har en mun och två öron. Detta för att du ska lyssna minst dubbelt så mycket som du själv talar, sägs det. Det som många inte inser är att en sjuk person ofta inte är intresserad av dina råd eller tidigare erfarenheter av sjukdom. Det vi behöver är någon som lyssnar på oss, utan att döma oss.

Det är förståeligt att du också är nervös för vad du ska säga i en såhär svår situation. Det finns inget facit för vad som är klokt att säga. Viktigast är att du kommer ihåg att bara finnas där och lyssna. Bekräfta personen som öppnar sig och ställ frågor så ska du se att det kommer gå hur bra som helst.

Skippa jämförelser

Något av det jobbigaste som finns för en person som berättar för dig om sin svåra sjukdom är när du jämföra dennes situation med dina erfarenheter. Det är så gott som aldrig en bra idé att börja berätta om när du en gång hade tandvärk, bröt benet. Skippa också utläggningar om din farmors brorsons fru som också ”led av något reumatiskt.”

Din uppgift som lyssnare är att stötta och bekräfta den sjukas upplevelser. Låt därför bli att ta upp sådant som hänt dig eller andra bekanta om det inte är riktigt relevant. Det är också viktigt att komma ihåg att två personer med samma sjukdom påverkas helt olika av den.

Försök inte bota eller diagnostisera

En annan sak som kroniskt sjuka är väldigt trötta på är när vänner och bekanta försöker diagnostisera eller bota en. Ofta är folk som föreslår olika alternativa botemedel välmenande. Men det de kanske inte insett är att vi med lång erfarenhet av våra sjukdomar verkligen provat allt.

Våra medicinska historier är för det mesta komplexa. Ett vanligt kosttillskott som du föreslår kan i värsta fall krocka med våra mediciner eller påverka vår hälsa mycket negativt. Expertläkarna vi går till har kunskapen som krävs för att diagnostisera och medicinera oss. Många kroniskt sjuka är innerligt trötta på att ständigt få höra av vänner och bekanta om nya diagnoser de misstänker eller få tips om ”fantastiska botemedel.

Berätta om du blir illa till mods

Om du känner dig överväldigad av något som den sjuka berättar för dig är det helt okej att säga det. Vi är tacksamma för att du lyssnar på oss och visar din förståelse. Självklart förstår vi också att det kan vara svårt för dig att lyssna på obehagliga detaljer och ta in allt om vår sjukdom.

När en kroniskt sjuk berättar om sin sjukdom händer det ofta att folk blir illa till mods. Detta leder inte sällan till att den sjuka sluter sig igen. Det kan också leda till att du som lyssnare inte vågar ta upp sjukdomen igen eftersom det känns för tungt och svårt med mängden information.

Det är väldigt synd om ni båda sluter er på grund av en sådan sak. Lägg istället alla kort på bordet från början. Berätta om du känner dig illa till mods. Säg till om det är något du inte klarar av att höra så ingående om. Då kan ni båda fortsätta prata öppet om sjukdomen, men på era egna villkor.